Göteborgsposten – 29 januari 1864, sida 2

gifvit honom anledning till begrundande, han trodde att det var en af Rogers vänner. Supen var slutad och markisen steg med sina gäster in i salongen, hvarest th serverades. Han samtalade med dem helt bekymmerslöst ända till klockan ett på morgonen. Då yttrade han: Låtom oss ej glömma att jag måste stiga upp i god tid på morgonen för att kunna infinna mig på Londonerbryggan klockan sju. — Bah! utbrast sir James med utmärkt väl spelad förvåning; hvad skall ni då göra? — Släss med en militär, kapten Maxwell. — Kors! utbrast sir James; hvad vill det säga? Roger berättade det äfventyr han haft. — Vänta, sade sir James; det förefaller mig som om jag kände denuder... ja jag har varit bekant med honom i Indien... en man at dålig ton... — Åh! mycket dälig. — En spelare och duellant exprofesso... I ert ställe, herr markis, skulle jag ej besvära mig för denne uslings skull. — Jag måste: förolämpningen skedde offentligt. — Så mycket värre! nå, ni skall väl ej vägra mig att få bli sckundant, hoppas jag? — Ni kommer för sent, min kära kusin, desca herrar skola bistå mig i denna affär. Sir James bugade sig. (Forto.)