. — Ett kuvert till! befallde Roger och gick att fatt sin kusins hand. Sätt er nu, sade han i det han anvisad honom en plats vid bordet, och förklara huru det komme sig att ni är i London? — Ni är orsaken dertill, herr markis, svarade si James. i — Jag är förtjust deröfver; men huru så? i — Na min Gud! ni hur drifvit ut mig ur min ens lighet; ni har tviugat mig att återinträda i sällskapslifve da jag ej ville se någon menniska... smaken för säll skapslitvet har fattat mig! — Verkligen! — Jag ämnar tillbringa några veckor i London och kanhända aterinträder jag i tjensten. — Det var en förträfflig ide, min kusin! Man slåss i Amerika, och konungen har i dag förkuunat mig att mitt regemente kommer att bli bland de första som föras öfver. — Var lugn, svarade sir James, om jag ännu en gäng träder i tjenst skall det ej vara för att qvarstanna i England, och jag skall ha äran göra fälttåget under ert befäl. Sir James hade helsat sir Robert Walden med ledigt behag. — Säkert, mumlade den gamle gentlemannen, vet han icke att jag dödat hans far. Den yngre sonen af familjen Asburthon hade äfrenledes betraktat Lionel, men åsynen af denne hade ej