Göteborgsposten – 27 januari 1864, sida 3

Wecksell föröfrigt inhemtat hos Shakspeare har han tillegnat sig på ett sjelfständigt och organiskt sätt. Med hvilken styrka och psykologisk följdriktighet han tecknat Hjort, hafva vi visat. Lika individuelt lif finner man hos de öfriga karaktererna. Den ofta kraftigt poetiska dialogen går alltid rakt på sak, och hvad man kanske mest måste förvåna sig öfver hos en så ung författare, är den säkra blick, hvarmed han träffat den sceniskt poetiska effekten, den äkta dramatiska situationen. Huru präktig är icke t. ex. den scen i sjerde akten, då Hjorts förräderij upptåäckes, och han med ens öppnar sitt dolda innersta och låter hela sitt bittra hat, sin våldsamma vrede bryta löst i dagen!