Göteborgsposten – 26 januari 1864, sida 3

semtio och den yngsta åtminstone öfver de syratio, ett faktum, som tyckes innebära den rimligaste förklaring till den obegripliga attraktion, som sällskapet tyckes utöfva isynnerhet på de äldre herrarne bland åhörarne. Vi ha en teater, men sakna ett skådespelaresällskap, som dock skulle under nuvarande förhållanden göra lysande affärer. Detsamma gäller om fotografer, af hvilka det endast finnes få och mindre goda här i staden. Den styka Preussen skall inkasta i Holstein för sin del uppskattas till 75,000 man och Österrikes till 50,000 man, således inalles 125,000 man. Då det nu af Preussens deputerade kammare afslagna regeringslånet förevar till behandling inom utskottet, yttrade hr v. Bismarck, att det visserligen icke var regeringens afsigt att handla på annan basis än Förbundet, men detta uteslöt ej möjligheten af ett sjelfständigt uppträdande, om Preussens förslag icke finge majoritet inom förbundet. Det vore först och främst hans pligt, att skydda Preussens intressen, och det vore omöjligt, att en majoritet, som kanske icke representerade 22 millioner menniskor, skulle kunna förfoga öfver Österrikes och Preussens samlade styrka, dessa tvenne makter, som skydda det tyska statsväsendets drifhus mot europeiskt dragSå länge den territoriala söndringen fortfar att existera i Tyskland, kunde det visserligen vara tal om tyska handelsintressen och dylikt men icke om tyska intressen i poltiken, deremot endast om österrikiska, preussisku, bayerska 0. s. v. — Frågan om Preussens fullständiga utträdande från londonerfördraget betraktade han mera som en opportunitetsän en rättsfråga. Endast de rättsdeduktioner, som man egde makt att genomföra, hade något att betyda. Att endast vilja lägga rättvisans måttstock på tördragen, vore gagnlöst. Man behöfde blott erinra sig wienerfördragen, hvilka nu i ett balft sekel utgjort grundvalen för Europas statssystem. — Om man utträdde från londonerfördraget, skulle derigenom öfverenskommelserna af 1851—52 bortfalla och dermed rättigheten till en inblandning angående Slesvig. Man vore då hänvisad till förbundsfördragen allena, och dessa gifva Förbundet ej någon rätt till att eröfra en tysk stats icke-tyska landsdelar. Om man utträdde från londonerfördraget, skulle Danmark utan något vidare inkorporera Slesvig. — Om augustenborgarens utvisning hade, enligt hans åsigt, icke något definitift beslut fattats efter det sätt, hvarpå rösterna fallit. Preussen hade röstat för utvisningen, emedan augustenborgarens närvaro i Holstein hindrade Förbundets verksamhet och stred mot dess anseende. På en medlems förfrågan om, huru den punkt i den k. skrifvelsen skulle uppfattas, som löd: Arfsföljdsfrågan skall under min medverkan bli pröfvad af Förbundet, och jag kan icke föregripa resultatet af denna pröfming, svarade hr v. Bismarck, att Förbundet naturligen hade lof att pröfva, men icke att afgöra frågan. Det tillkom Preussen som stormakt, att sjelfständigt pröfva hvarje Förbundets beslut, men icke att underkasta sig hvart och ett at besluten. Förbundets kompetens, att afgöra arfsfrågan, är högst tvifvelaktig. Förbundsfördragen lofva det ej någon sådan kompetens, och man kan icke uppvisa någon precedens i detta fall. För öfrigt, tillade han, ville han liksom vid ett föregående tillfälle försäkra, att misstroendet mellan honom och deputerade kammaren icke skulle i en sådan fråga vara ömsesidigt. Det vore hans önskan, att uppträda i saken med de af kammaren lugnt beviljade penningemedlen, men om dessa blefvo förbägrade, skulle han taga dem, hvar han kunde finna dem . Då lånet förekom inom sjelfva kammaren d. 21 d:s, förklarade Bismarck, att Preussens europeiska ståndpunkt i fråga om hertigdömena är dessas personalunion med Danmark som en eventualitet, i händelse man ej kunde ernå önskan, att få en särskild dynasti insatt. — Deputeraden Virchow ansåg, att det bort vara Preussens pligt att understödja en skandinavisk politik, hvilket Bismarck förklarade sig gilla, men under förmenande, att ett hinder låge i vägen derför, emedan svenska regeringen ingalunda vill understödja tanken på en skandinavisk union. Fran Utlandet.