Göteborgsposten – 26 januari 1864, sida 3

mera förändrat karakter; dess ensliga vägar samt fredliga småstäder och byar äro bokstafligen öfversvämmade af folk och krigsmateriel, och det är i allmänhet icke möjligt, att i någon riktning taga ett enda steg härnere, utan att på oräkneliga sätt bli påmint om, huru nära kriget hänger öfver Slesvigs klassiska mark. Det finnes icke en by, ej en gård, icke en koja ifrån Eidern till midt in i Slesvig, utan att den öfverallt har så många danska soldater inqvarterade, som platsen tillåter. Slesvigs stad har för sin del fått en i förhållande till stadens storlek ofantlig inqvartering, hvilken naturligtvis endast kunnat ut föras genom en otrolig sammanstufning af tolk under hvarje tak. IIvarje lada, hvarje stall. hvarje vind, för att icke tala om andra, ännu obegripligare ställen, måste i dessa dagar göra tjenst som konversations-, matoch sofrum för större eller mindre flockar af våra raska vJenser; på golfvet strös ett tunnt lager halm, och som täcke begagnas hvad huset förmår, eller hvad man kan få reda på, pressenningar, hästtäcken, gamla golfmattor, tomma mjölsäckar, fyllda tornistrar o. s. v. Det hade varit väl, om vederbörande myndigheter hade från vinterfälttåget 1850—51 erinrat sig, att ett ylletäcke pr man under de sex kalla månaderna af året bestämdt utgör ett af de nödvändigaste ekiperingsföremålen i soldatens hela utrustning på fältfot. Det är ej något narri, att sofva utan betäckning och blott på litet halm i ett halföppet vagnskjul eller på en vind med otätt tak, då temperaturen, såsom nyss var fallet, är 10 till 12 grader under fryspunkten. Stämningen inom armeen är den allra förträffligaste, och det finnes ingen enda af vårt folk, som icke med längtan och glädje motser det lifvande ögonblick, då man skall öfvergå från underhandling till kamp. Armåen består af landets egna söner, hvilka från barnsben äro vana vid det stränga klimatet och af erfarenhet känna medlen att skydda sig deremot. Det är isynnerhet förvånande att se, huru mycken seghet kolsviarne och Jyllandsboerna ådagalägga under denna stränga köld. Antingen det är två eller tolf grader kallt, kan man påträffa personer af dessa racer, hvilka med sydländsk nonchalance gå omkring i lätta tofflor, öppna tröjor och bara händer. Då man ser ett regemente draga ut på fältmanövrer med bara händerna på den kalla gevärsmetallen, kan man svära på, att folket antingen är hemma på den cimbriska haltön eller i det skogrika Fredriksborgs amt. De förklemade Fyensboerna äro alla försedda med vantar i de mest barocka och skrikande färger, under det de köpenhamnska regementena, hvilka sällan ha af aflöningen något öfver till detta slags lyxartiklar, söka att så mycket som möjligt hålla sina händer varma genom det så omtyckta, gentlemanslika Ostergademodet, att begagna fältkappans ärmar som muffar. Om dagen råder en liflig rörelse i staden Slesvig, hvilken bildar en skärande motsats till den döda tystnad, som annars är egendomlig för denna stagnerande och i nedgång varande stad. En vandring genom Slesvigs gator skulle ovilkorligen nu gifva en genremålare ett mycket rikt stoff till en humoristisk behandling af en mängd mer eller mindre egendomliga och komiska scener ur soldaternas dagliga lif och sysselsättningar. Här är en af de mest olika vapenslag bestående grupp i färd med att beundrande lyssna till en kringvandrande musiker med rinnande ögon och röd näsa, hvilken på en sprucken klarinett varierar öfver den så mycket omtyckta melodien: Die schönsten Augen, och under bemödandet att riktigt visa sig som konstnär aflockar sitt invalidinstrument så förfärligt skärande toner, att tillochmed de kringvandrande regementsoch marketentarehundarne sticka svansen mellan benne och skyndsamt lemna valplatsen. Der ställer ett kompani upp sig till fläskparad, d. v. s. till utdelning af salt kött, ärter, fläsk, gryn, bränvin 0. s. v., hvilka lukulliska njutningsämnen furiren med en engelsh rättsdomares allvarliga värdighet tillmäter hvar och en så lika och rättvist som möjligt ; några qvickhufvuden i kompaniet beledsaga den vigtiga akten med en lustig visa af den saftigaste folkpoesi, och vid slutet af hvarje vers faller hela manskapet in i chorus, under det de, som äro försedda med bleckmått, lemna ett döfvande, men för öfrigt till situationen passande trum-ackompagnement. Lägg härtill en ständigt växande ström af infanterister, dragoner, husarer, artillerister, kortligen, af hvarje vapensort, som oafbrutet böljar genom gatorna och endast aflöses af tunga kanontransporter. ammunitionskärror, furagevagnar 0. s. v. Om dagen går tiden lätt nog, men på aftonen är det svårt, emedan förströelserna på grund af ställets beskaffenhet naturligtvis endast äro få och tarfliga. För officerarnas del inskränka de sig nästan endast till besök å stadens största hotel och restauration Stadt Hamburg, hvarest den bekanta madame Esgelhack synbarligen alldeles aherärd af aren