Göteborgsposten – 26 januari 1864, sida 2

i Vid Luggude häradsrätt inträffade i går en högst ovanlig händelse. Kronolänsman Gyllensvärd hade till tinget instämt hemmansegaren Ola Andersson i Ströfvelstorp för bedrägeri, bestående deri, att Ola Andersson sagt sig innehafva ett bref som skulle vara skrifvet af hr Jensen på Hedegården, deri denne anhållit om ett lån på 10,000 rdr. Med detta bref hade O. A. inställt sig hos hr Jensens bror på Norrlycke. och då denne icke var hemma, afvaktat hans hemkomst och förevisat honom brefvet, föregifvande att brodren numera icke behöfde penningarne, dem han (0. A.) derföre erbjöd Jensen på Norrlycke. Denne öfverenskom nu med O. A., att affären om några dagar skulle uppgöras; men enär O. A. sade sig nere vid vägen hafva gjort en fördelaktig timmeraffär, men glömt medtaga penningar, begärde och erhöll han ett penninglån på 16 rdr, hvarjemte han tillhandlade sig af J. ett skjutgevär, hvilket naturligtvis ej betaltes kontant, utan skulle denna affär uppgöras på samma gång som storaffären. Ola Andersson lät sig emellertid sedan aldrig afhöra. Så ungefär lyder anklazelsen. Transaktionen hade vid ett föregående ting, då O. A. ej varit tillstädes, blifvit med vittnen styrkt, hvilka vittnen nu 0. A., med tjenliga medel hemtad till rätten, sökte jäfva, något som dock ej lärer kunna lyckas honom. Målets beskaffenhet framkallade emellertid en märklig episod. Domaren, häradshöfding Craaford, tillfrågade den anklagade, om han var den i tidningarne under namnet Ola Prest så beryktade personen. Då 0. A. undvikande besvarade denna fråga, anmärkte en råttssökande, v. pastor Sjören, att det måste vara samma person, emedan den anklagade inställt sig äfven hos honom, erbjudit penninglån samt sökt narra sig till att på kredit få köpa åtskilliga saker, hvilket dock ej lyckats. Derefter uppträdde en annan likaledes vid tinget närvarande, tillkännagifvande, att äfven han haft påhelsning af O. A. i samma ärende. Kronolänsman Ekelund framträdde nu och tillkännagaf, att ej mindre än 6 personer i Kullatrakten anmält sig hafva varit ute för samma slags indostri från Ola Anderssons sida. Då O. A. härvid anmärkte, att hvarken pastor S. eller någon annan hade att göra med hans (O. A:s) affärer, reste sig domaren och uppmanade tingsmenigheten att, liksom redan några af de närvarande gjort det, lemna de bidrag, den möjligen kunde ega, till Ola Anderssons meritlista. Härpå uppstodo åtskilliga af nämndens egna ledamöter och meddelade rikhaltiga materialier till denne märkvärdige mans historia och bedrifter. Akten slutudes dermed, att domaren i allvarliga ordalag förmanade Ola Andersson att upphöra med sitt äfventyrarelif, blifva hemma och sköta sin jord. Man får nu se, huruvida kronobetjeningen förstår att hålla fast det tag, den här tycks hafva fått i denna sluge man, som hittills så ogeneradt och länge lärer anses lekt kurra gömma både med kronobetjening och lagen. Dödsfall. I Öresunds-Posten för i Lördags läses: D. 22 d:s afled i Södra Wram den så ryktbara s. k. Wramsqvinnan eller doktorinnan i Wram, Hanna Svensdotter, 66 år gammal. Underrättelsen om detta dödsfall skall säkerligen öfverallt, der denna i läkekonsten, särdeles i fråga om benskador, så utmärkta qvinnan blifvit känd, och hennes rykte sträcker sig långt utom Skåne, mottagas med sorgliga känslor. Den aflidnas stora insigt och erfarenhet vann ett än högre värde genom den hjertliga godhet och den oegennytta som utmärkte hennes välsignelserika ver kn samhet. pna brottslingar. I en Köpenhamnstidning berättas: Två unga män, som voro i tjenst hos ett handelshus i Köpenhamn, rymde den 16 d:s med en summa af 1,350 riksbank daler, som de i en af bankerna lyftat för sina principaler. Danska polisen har redan lyckats gripa dem i Sverige. När de anhöllos, voro de i besittning af 1,200 rbdlr; återstoden hade de användt på inköp af revolvers, sablar och andra till en krigsutrustning hörande saker. Det skall, såsom at denna sista omständighet bestyrkes, ha varit deras afsigt att gå i nammande, förmodligen amerikansk krigstjenst. De betunno sig, då de fasttogos, på vägen till Göteborg, hvarifrån de ämnade vidare fortskaffa sig med ett der liggande skepp. En lurendrejerihistoria. tt tullbeslag af egendomlig art gjordes nyligen i Tor ned. En bonde från de öfre byggderna, som af en eller annan anledning icke hade särdedes godt öga till tullbevakningen, företog sig att spela densamma följande spratt: En vacker, månskensklar morgon tidigt ger han sig at från Torneå stad, körande ett stort sockerfat, men tager då icke vägen direkte mellan båda tullarne, utan en omväg till den på samma sida i eltven gent emot utskjutande såkallade Prestgårdsudden, och derifrån efter en biväg mot svenska sidan. Den patrullerande bevakningen, som anar onda afsigter, genskjuter honom och upphinner mannen ett stycke nedanför staden på detsvenska området. Förd till tullgården påbörjas visitationen al det till det yttre en särdeles god fångst lofvande sockerfatet. Man slår upp botten, och till de kringståendes förvåning framkryper en lifslefvande lapp, som med glädje helsar besriclIsen ur sitt mörka fängelse. Hvilken tullbehandling danna avanliva vara undervniek för— — ee ev