Göteborgsposten – 26 januari 1864, sida 2

Dagen efter den då gentlemannen i svarta sammetsmasken efter hvartannnat besökt Kättvisans krog och spelhuset, var den unge markis Roger biträdd af sin kammartjenare sysselsatt med sin toalett. Han skulle uppvakta konung Georg i S:t James för att tacka honom för sin öfverstefullmakt. Han inväntade sir Robert Walden, hvilken samma morgon för honom skulle presentera sin skydling Lionel. Sir Robert var exakt; precis klockan tio inträdde han i markisens kabinett, förande Lionel vid handen. Mrs Ccelian som bar ännu sin skotska drägt, hvilken passade honom förträffligt. Markisen var i stor uniform. De båda unga männen utbytte en blick. På en gång stolt och blygsam behagade Lionel den unge lorden. Roger, som ej egde en grand seigneurs högmod, tänkte ej på att Lionel var af lägre samhällställning; han såg blott i honom en vacker ung man, hvilken sir Robert Walden, onkel till mrs Ellen, sade sig älska som en son. Han gick fram till honom, fattade med öppen hjertlighet hans hand och yttrade: — Min herre, sir Robert Walden var min fars vän, och jag är lycklig öfver att sålunda kunna vara både honom och er till tjenst. Lionel bugade sig och Roger fortfor: — Utom tjensten finnes det andra förhållanden. Under vapen skall jag vara er chef, men jag hoppas detta ej skall hindra er att vara min vän.