Göteborgsposten – 25 januari 1864, sida 1

tt Lilla Fördertvet varit ett stort förderf ör mången af dessa unga, oerfarna, som måhända första gången flugit ur boet, för att pröfva egna vingars styrka, är och blir nog ett beklagligt faktum. Att följderna af en förtidig vistelse vid akademien, innan år och en viss mogenhet i sinnet hunnit tillkomma, ej ensamt voro dessa, är också den med förhållandena initierade nogsamt bekant. Nej, det ofog, som begicks med den s. k. studentfabrikationen, det skoj, som bedrefs med den der examensläsningen, som lemnade hufvudet och, hvad än värre var, hjertat tomt, deraf voro följderna mången gång alltför synbara, ja sorgliga, ty de uppenbarade sig ej blott vid studiernas fortgång, utan mången gång lifvet igenom. Den som således älskar grundlighet i studierna framtör ytlighet, den som vill, att jackan skall vara väl utsliten, innan ynglingen pådrager togan, han skall ej underlåta att skänka sitt fulla billigande åt den nu gjorda förändringen. I ett fall hade man dock hoppats mer. Man hade hoppats, att lagbudet skulle varit uppställdt på en bredare basis för att ha lemnat fullt erkännande åt äfven dem af de privata läroverken, som förut, med afseende på lärarepersonal och läropensa, visat sig vara jemngoda med statens fullständiga läroverk. Hade detta så formulerats, att de privata läroverk, som, under förutsättning af nyssnämnde vilkor, visa sig ega förmåga att låta sina alumner omedelbart undergå det stadgade maturitetsprofvet, varit fullt likställiga med statens högre lärdomsskolor, då hade man, under det man handlat fullt konseqvent, tagit steget fullt ut. Man har fruktat, och det ej utan skäl, att elementarundervisningen skulle öfvergå till ett monopol för statens läroverk. Ty tänkom oss en lärjunge som åtnjutit privatundervisning, anmäla sig till omedelbart undergående af det numera stadgade mogenhetsprofvet vid ett af statens läroverk. Ej är det gerna troligt, att den examinerade läraren skall vilja erkänna främlingen vara hans egna elever fullt vuxen? Tvingas han någon gång härtill, ifall bevisen härför skulle vara alltför påtagliga, så skall han dock, i nio bland tio fall, ej förmås att erkänna, att denna är hans egna disciplar öfverlägsen. Detta vore att skrifva allt för litet på räkningen af den menskliga svagheten. Han vill ej begå en orättrisa, Vi tro det allt för gerna, men han skulle dock mången gång göra det. Fall skulle äfven kunna inträffa, då examinanden, af ovana vid examinatorns sätt att gå till väga, ej skulle kunna redogöra för sig på ett sätt, som motsvarade hans verkliga insigter i ämnet, och äfven i detta tall blefve han ju ej uppskattad efter förtjenst. Att undervisningen under sådane förhållanden måste blifva ett monopol för statens läroverk, är naturligt, synnerligen inom de två högsta klasserna (motsvarande den gamla gymnasialafdelningen), ty det ligger i sakens natur, att föräldrar eller målsmän skola för sina söner och myndlingar välja det läroverk, der dessa vid en blifvande studentexamen blifva minst underkastade chancerna af ett blott och bart lyckokast. Att förhållandena skulle gestalta sig ungefär så som vi här framställt dem, insågo ock genast de, som denna sak närmast rörde, och man såg, huru föreståndarne för Norrköpings Realgymnasium skyndade att tillkännagifva, att de förändrat sitt resp. läroverk från högre till lägre, motsvarande ungefär statens femklassiga skolor. För ögonblicket var detta räddningsplankan, men att detta läroverk i längden skulle komma att lida deraf, var naturligt, ty man byter, och det med rätta, ej gerna om läroverk och på samma gång lärometoder; få saker äro vid en eleRSS SEE SONERA RN ESA AR Re I