Göteborgsposten – 23 januari 1864, sida 2

Danmark. En annan tidning på platsen har i förgår, oaktadt en bestämd dementi i danska regeringens officiela organ, Berlingske Tidende, gifvit spridning åt det i några tyska blad Juppkokade ryktet, att danska regeringen skul le ha sökt anknyta nya underhandlingar med de båda tyska stormakterna, under förklaring att hon vill upphäfva åtskilliga punkter i grundlagen af den 18 november. Denna uppgift är alldeles falsk, såsom ock helt naturligt måste vara, alldenstund regeringen ej kan ändra ett jota deri utan en statskupp eller det på nya val fotade riksrådets inkallande i behörig ordning. Rätta ställningen är antagligen denna: På framställning af ryska och elgelska utomordentliga gesandterna, statsrådet von Evers och lord Wodehouse, att danska regeringen skulle antaga det af England väckta förslaget om en konferens, medgaf konselj presidenter. Monrad detta, ehuru han dock anmärkte, att han ej trodde en dylik konferens skola leda till något resultat. Deremot begärde han, att de makter, som medgifva konferensen, skulle draga försorg tör att ingen enda tysk soldat får gå öfver Eidern. Skulle deremot detta inträngande öfver Eidern ske, så är danska regeringen fast besluten, att med all kratt töra kriget och fortsätta det, så länge landets medel det tillåta. Detta svar öfverbringades till Berlin och blef, som bekant bemött med den famösa förklaringen al Preussen och Österrike, att de vilja besätta Slesvig, d. v. s. upptaga kriget, i trots af Danmarks högtidliga förklaring. Konferenstörslaget har gått i qvaf, åtminstone tillsvidare, och det krigiska i situationen ökas alltmera. Sedan har ingen vidare händelse timat i denna ställning, om ej att Preussen och Österrike sända starka truppmassor — snart 100,000 man — till Holstein, och alt Danmark bereder sig att varmt mottaga de angripande. Hvad som öfverenskommits mellan SverigeNorge och de öfriga makterna tillhör ännu det dolda. Förbundsdagens utskott har föreslagit att förbundet skall erkänna prinsens af Augustenborg gesandt som representant inom församlingen för Holstein. Det är allt skäl att antaga, det majoriteten skall bifalla förslaget, hvilket är detsamma som augustenborgarens erkännande som regerande hertig af Holstein. Österrlke och Preussen skola dervid förblifva i minoriteten, emedan de i detta fall fasthålla vid londonerfördraget, och brytningen inom Tyskland skall taga ännu större utsträckning än förut, isynnerhet som solkagitationen bör: jar svälla allt högre och högre. I den officiösa Wiener Åbendpost? riktas följande varning till förbundsdagen: Vi hafva visserligen läst och hört, att man umgås med den tanken, att med uteslutande af de båda stormakterna på egen hand söka taga ett steg, hvilket skall tjena till att genomföra förbundets majoritetsbeslut contra jus in thesi, tillochmed på eröfringens väg i främmande länder, Vaktare och besky ddare af Tysklands integritet, kunna Österrike och Preussen icke medgitva, att tyska förbundet föres på afvägar, der de se de största faror för Tyskland. Förslaget, att Slesvig bör faktiskt besättas till förmån för hertigen af Augustenborg, innebär ett öfvergrepp på den territoriala begränsningen af förbundets rättssfer, hvilket (förbundet) försattningsenligt bör hafva en väsentligen de