Göteborgsposten – 23 januari 1864, sida 1

Nyårsräkningar! Fatala ord! Man sitter fördjupad i sina pensker. Det knackar på dörren, icke lätt, icke hemmastadt, icke förtron endefullt, utan oförsvarligt, misstroget och pockande. Man går att öppna dörren, återigen en mulatt-eller citronfärgad tjensteande, som utan krus öfverräcker en al dessa olidliga biljetter. Eller Du är nygift, Du kommer hem trött och förargad öfver att hela dagen ha sått traska i smutsen och mådden. Du känner dig ruskig och längtar efter ett godt ord och en vänlig blick at din lilla fru! Jo, vackert, istället säger hon med en sötsur ton och den der oefterhärmliga minen, ni vet: Ilär har varit ett sådant spring och ring hela eftermiddagen, se här äro bref till dig! Du kastar dig glad öfver den digra packen. Det är säkert lyck önskningsbrer trån mina kära vänner B:s, D:s, F:s etc., tänker du, men, o himmel, från alla biljetterna stirrar emot dig det förfärande ordet Debet, åtföljdt af diverse större eller mindre siffror. Du bleknar, din hustru säger åt dig i en hvass ton: Adolf, hvad fattas dig, du ser så upprörd ut; se, här en annan biljett utan kuvert, på denna står det: N. N. till N. N. Saldo trån år 1861! 1861 och Saldo, Adolf, det betyder bestämdt dåliga affärer! Ar nu räkningen till på köpet från en kramhandlare, då, stackars Adolt, ville vi för allt i verlden icke vara i dina kläder! Och allt detta för det tordringsegaren varit nog inde