Göteborgsposten – 22 januari 1864, sida 1

———7777—7 — Den röda demokratien. Vi återgifva här nedan en ur en engelsh veckotidning hemtad uppsats i detta intres santa ämne; men anse oss dessförinnan böra nedlägga vår reservation mot del såätt, på hvilket t. ex. Garibaldis senaste åtgöranden blifvit bedömda — ett bedömande som synes bero at den afvoghet, med hvilken man i allmän het inom England betraktar ledarne at de i Europa pågående folkrörelserna. Artikeln är dock i öfrigt skrirven med en så klar blick öfver till detta ämne hörande förhållanden, att den torde med intresse följas at våra läsare. Bland de farliga tidens tecken — heter det i artikeln — som nästan låta statsmännen förtvifla om fredens bibehållande och förmåä tänkare, trötta af att se obestridligt mäktiga krafter beständigt vara ofruktbara, att nära nog önska ett krig, är de rödas förnyade verksamhet. Detta parti har vunnit ofantligt genom det senaste italienska kriget och det nu pågående polska upproret. Den första tilldragelsen skänkte dem en chef, hvars karakter tilltvingade sig verldens vördnad, medan hans lysande framgång tycktes bevisa att Europas sociala ordning dock, när allt kommer omkring, hvilade på undergräfda grundvalar. Slå djerft till idolens lerfötter, lärde dem Garibaldis bana, och det gyllene belätet måste ramla! Den ingaf dem också den tanken, att för ögonblicket förena sig med konungarne och att sålunda, medan de sökte krossa sin mest hatade fiende — den konstitutionela styrelsesormen, d. v. s. argumenternas och öfvertalningens regime — använda den ofantliga kraft som tillhör en regelbunden organisation. Italiens sak upphörde att vara hopplös i samma ögonblick som en regelbunden regering, om också svag som Sardiniens, lemnade sina ressurser till revolutionens förtogande, och för närvarande är det mazzinistiska sältropet icke Italien och friheten, icke Italien och konstitutionen, utan Italien och Viktor Emanuel. Framförallt gaf detta krigspartiet ett omedelbart och bestämdt mål. Till en tid bortskakande alla drömmar, stora i sig sjelfva, men TI rr