Göteborgsposten – 20 januari 1864, sida 2

— Naturligtvis. — Dessutom fruktar jag att vår värd, markis Roger ... — Bah! han också? — Ja gudnås, jag är verkligen rädd derför. — Men min bäste baronet, det tyckes mig som skulle den unga damen kunna få en mindre lysande framtid än vid markisens sida. Han är pär af England, omätligt rik och konungen har nyss utnämnt honom till öfverste. — Ja, suckade sir Walden, allt detta är förträffligt, men ... ö — Hvad menar ni med detta men? — Jag käuner en vacker och intagande ung man, hvilken jag älskar som en son och som äfvenledes älskar min nitce. — Ah! I — Han är hvarken pär eller markis eller eger millioner, men han har ett ädelt hjerta och jag tror honom värdig Ellens kärlek; den käraste af mina önskningar skulle vara att förena dessa båda barn och lemna dem hela min förmögenhet. Bolton betraktade oaflåtligt miss Ellen, som långsamt nalkades i det hon understundom stannade för att plocka några blommor dem hon förenade till en bukett. — Och ... hon? frågade läkaren. Älskar bon er skyddsling. — Jag vet icke ... Ah! qvinnornas hjertan äro obegsripliga. Jag är fullkomligt okunnig om huruvida Ellen älekar Lionel, ty så heter han.