Göteborgsposten – 20 januari 1864, sida 2

— För tusan! tänkte han, jag skulle vilja våga mitt hufvud på att den lilla zigenerskan som sir Walden köpte i Caleutta och miss Ellen äro en och samma person. Miss Ellen pratade under tiden med den gamle gentlemannen. — Min stackars sköna, sade den senare, det tyckes mig som skulle den vackre markis Rogers frånvaro förefalla dig mycket lång. — Mig, sade hon med ett gapskratt. Ah min onkel! — Se der! utropade sir Walden i stället för att svara på hvad hans nitce yttrade. Hvart tar han vägen? Han pekade dervid på Bolton, som plötsligt hade Memnat dem för att ila in i en af tvärallgerna. Läkaren sprang så fort han förmådde med ögonen fästade på det höga gräset, i hvilket man såg liksom en fåra öppna sig i samma mån som han skyndade framåt. Plötsligt stannade fåran vid ett träd och man såg någonting hvitt och rödt skynda uppför den grofva barken på trädet. Men i detta ögonblick hven Boltons ridniska och sir Walden samt miss Ellen hörde ett gällt skri. Föremålet eller rättare det lilla hvita och röda djuret hade fått ett slag öfver nosen och föll nu liflöst till marken. — Hvad är det fråga om? utropade sir Robert Walden som åtföljd af sin niece nu anlände helt andttruten. — Det var blott en mård jag dödade med ett slag af ridpiskan, svarade läkaren lugnt. (Forts.)