En brudgum utan brud. I tidningen Hernösands-Posten berättas följande historia, som nyligen skall ha tilldragit sig i Anundsjö socken: En der boende 40-årig ungkarl, hvilken lär ha den olägenheten att periodiskt vara hvad man kallar något vriden? hade för kort tid sedan en vacker lördagsafton infunnit sig hos församlingens kyrkoherde med begäran om uttärdande at lysning tör sig och en inom socknen boende förmögen bondes enda dotter. Ensam som han var och utan att åtföljas af vederbörlig giftoman presenterade han en skriftlig tillåtelse af flickans fader, vederbörligen försedd med vittnen och denne senares bomärke. Lysningssedeln utfärdades och betaltes och kyrkoherden medtog densamma på söndagsmorgonen till sakristian för att sedan uppläsas. Men kyrkoväktaren (kyrkovärden ?), som fått se lysningssedoln på sakristiebordet, lärer misstänkt något underslef och förmått såpresten inställa lysningen för dagen. Vid sedermera gjord efterfrågan befanns, att