Göteborgsposten – 20 januari 1864, sida 1

— Men förlåt, jag skulle ej vilja svära på att ej hans son hyser misstankar. — Emellan misstankar och visshet är en stor skilnad. För öfrigt skola vi i morgon få veta huru det står till härmed. — Huru så. — Ser ni der borta gamla Asburthons torn? — Ja. — Det är sir James Asburthons bostad. — Nåväl. — Den unge markisen har ridit att bjuda honom till den räfjagt som i morgon skall ega rum. Således skola sir James och jag träffa hvarandra. — Åh, var lugn, sade Bolton, jag har kännt honom i Indien, der han var löjtnant. Han är lika feg som fadren och skall ej utmana er. Men apropos, min bäste baronet, jag har ännu en fråga att göra er. — Tal. — Hvced har ni gjort med den lilla zigenerskan som ni köpte af hennes far? — Ty värr, svarade sir Robert och darrade, jag glömde henne på vårdshuset, der jag bodde i Calcutta, och vet ej hvad det blifvit af henne. — Ah! sade Bolton. — Men för fan, hvarför gör ni mig denna fråga? — Emedan man i London sagt mig att ni hade en adoptivdotter. Sir Robert började skratta. — Det är min niece, sade han, dottern till en syster