Göteborgsposten – 19 januari 1864, sida 3

111 ÅCHIUUI 11600 t1 1 NULILIIIU ROILHIIIU I GÅCII ÖDCIU11— ning, att nödgas undertrycka en revolutionär rörelse, uppstådd i enlighet med majoritetens stämning inom den förbundsdag, på grund af hvars rätt till inblandning tr upperna just befinna sig i hertigdömet. IIvilket virvarr! Enligt YI surope hafva Österrike och Preussen tillställt Danmark ett ultimatum, med möjligast korta frist, hvari de sordrat novemberförfattningens ofördröjliga upphäfvande, under hotelse af Slesvigs omedelbara besättande. Den 13:de preussiska divisionen, som stått kantonerad mellan Bielefeld och Minden, är på väg till hertigdömena. Från annevirke skrifves d. 13 d:s till Feedrelandet: En tur längs Dannevirkeskansarne lönar sig: man känner sig förunderligt upplyftad af att minnas, att detta ställe varit våra förfäders värn under ett årtusende, och af att med egna ögon se, att det aldrig varit så starkt som just nu. Man skådar framåt öfver en ändlög slätt, lika ändlös som Danmarks strid med Tyskland, och man blickar tillbaka till Pölerkrat, der den förste slesvigholsteinaren, konung Abel, begrofs med en påle genom lifvet, och hvarifrån han ännu i dag, eller rättare i natt, kommer ridande på en kolsvart hingst med 3:ne skällande hundar. Ett saknar man här; om man hade det, skulle Dannevirke vara ointagligt för hvilken arm6 som helst: det är konung Fredrik VII. Om han flyttades från sitt lugna hvalfi Roeskilde domkyrka hän till dessa skansar, om hvilka hans ande drömde i hans sista ögonblick, och jordades här i Margretevolden, då skulle det ej vara tal om, att tyskarne någonsin skulle kunna öfvervinna oss. Det är herrligt, att en morgon stå på Dannevirkevold och se de rödbrusiga Jenserne komma från alla håll, för att intaga de platser, som skola anvisas dem under en eventuel kamp. Hvarje brigad har tått sig anvisad de skansar och mellanrum emellan dem, som de skola försvara, de öfva sig nui att besätta dem, på det de må lära känna terrängen och dess rätta begagnande. Och det skall bli en varm dust, om våra goda vänner daraussenfra? verkligen göra allvar af att vilja besätta Slesvig. Blicka framåt, och du ser den ändlösa slätten, der hvarje gärde är nedrifvet, hvarje grop igenfylld; på denna slätt skall fienden plantera sina kanoner, öfver denna slätt skola hans stormkolonner rycka fram. Skåda omkring dig, och du ser skans vid skans, höga, sega lerskansar, hvilka ej ramla ned som murstensvallar, utan nästan kunna sägas bli fastare med hvarje jernregn, som tränger in uti dem. Se, huru hotande det svåra artilleriet skjuter upp sitt svarta hutvud öfver kronan at verket. Det ser liksom lejonet på Flensborgs kyrkogård mot söder och frågar, såsom det: Hvad behager? Och se dig sedan om på dessa starkt byggda skulderbreda karlar, som alltid äro lika glada, aldrig skryta, icke lätt entusiasmeras, men hvilka alla veta, att denna ställning skall försvaras — icke till det yttersta — utan blott skall försvaras. I ett bref från Eidern, af d. 13 d:s, till Berl. Tid. läses: Under januari och februari månader brukar i vanliga förhållanden en stor mängd handelsexpediter öfver Kiel och Rendsborg besöka Slesvig och det öfriga Danmark, för att förse sina kunder med vårvaror. Tullgränsens förflyttande till Eidern och den nyutnämnda holsteinska tullbestyrelsen lägga dock i år stora hinder i vägen för Geschäften, att man från Hamburg klagar i höga toner öfver, att affärerna med Danmark måste tillsvidare anses för omöjliga och med Holstein som mycket dåliga. Den betalning, hamburgerexpediterna skola erlägga i Holstein, är bestämd till 80 preussiska thaler, och härtill kommer äfven en dylik afgift i Slesvig. Man har klagat, men tillbakavisats. Samme korresp. förklarar berättelsen om de danska desertörerna vara alldeles osann. Sjukligheten hos de sachsiska och hannoveranska trupperna är, iillfölje af kölden, mycket stor. Befälhafvaren öfver de österrikiska trupperna i Hamburg har förbjudit dervarande musikkårer att spela Schleswigholstein meerumschlungen. Exekutionstrupperna, isynnerhet i Altona, klaga mycket öfver den behandling de åtröna. Innevånarne tyckas nu lägga an på att skinna dem. De stackars soldaterna, hvilka kommit som befriare, kunna ej förstå, hvarföre le i vederlag skola bli befriade från alla sina kontanter. Den augustenborgske pretendenten, som varit nog försigtig, att på förhand skaffa sig inansminister, krigsminister, hof ete., har nu ifven försett sig med en — tron. Detta stycke möbel synes vara en present från egaren ill badanstalten i Kiel, hr OC. Schlossbauer, sch begagnades första gången vid mottaganlet at en depntation från Ditmarsken i dag ör åtta dagar sedan. Detta ditmarsiska tåg A 114 —