Göteborgsposten – 19 januari 1864, sida 3

Från Hufvudstaden. Hr Filip v. Schantz har nu afslutat sina konserter i Bernska salongen vid Berzelii park, hvarest han sistl. Fredag gaf sin afskedskonsert. Härom yttrar Aftonbladet för Lördags nedanstående med thy åtföljande reflexioner, hvilka, fastän egentligen berörande Stockholmska förhållanden, i ett och annat äfven kunna hafva sin tillämpning på andra håll: I går afton gaf hr von Schantz sin sista konsert i hr Berns salong vid Berzelii park. Da man känner hvilken popularitet dessa musikaliska aftonnöjen åtnjutit, kan man på förhand göra sig en föreställning om den stämning, som vid tillfället var rådande i den ända till trängsel fullsatta salongen. Programmet var, såsom vanligt, uppsatt med gedigen och lättare, eller om jag så får kalla det, konversationsmusik i en behagligt ordnad omvexling. Jemte ouvertyren till Figaros Bröllop, Webers Jubelouvertyr och Gades Össianouvertyr, fick man höra åtskilliga af dessa polkor och valser, i hvilka, efter pompösa och känslofulla introduktioner, som på ett nästan komiskt sätt tyckas affischera något riktigt storartadt, de svingande och lättfotade rytmerna slutligen taga ut sin rätt och locka, isynnerhet de unga damerna, att iinbillningen följa deras hvirflande lopp. Man ser det på den leende minen och på hufvudets taktmessiga rörelser. Några Lieder ohue Worte eller hjertnupna idyller saknas heller aldrig, komma de ej förr så komma de på programmets n:r 11, hvilket alltid står tomt för att kunna fyllas enligt publikens önskan för tillfället. Det är vid detta nummer, som allmänheten blifvit van att ständigt återhöra sina älsklingsstycken, Bachs idyller, Björneborgarnes marsch 0. 8. v. Att Björneborgarnes marsch skulle fram i går, det var då gifvet. Den måste gifvas på n:r 11 och sedan om igen på slutet. Hr Schantz är en skalk, som förstår att knipa publiken. Det var en lyckad och humoristisk id att såsom slutnummer gifva Haydns Afskedssymfoni. Efter ett kort presto för full orkester inträder ett adagio, under hvilket den ena af orkesterns medlemmar efter den andra slår ihop noterna och gifver sig af; det hela slutar i ett bortdöende piano, sedan kapellmästaren icke har qvar vid sin sida mera än tvenne fioler. Detta humoristiska afsked senterades lifligt, och under stormande bifallsrop måste hr Schantz förnyade gånger framträda, slutligen omgifven af hela sitt kapell, för att ännu en gång tillfredsställa det högljudda ropet på Björneborgarnes marsch. Hvad tänkte hr Berns vid detta afsked, som han bevittnade från sin disk i buffetrummet näst intill? Och hvad tänkte hr Berns föröfrigt, när han beslöt sig för att från sin lokal förvisa dessa billiga, anspråkslösa och förädlande aftonnöjen, som nu i snart ett halft år befolkat hans salong och fyllt hans fickor? Han lärer hafva beklagat sig öfver att åtgången af spirituosa icke varit så stor som vid Äfröjder? af det slag, som så träffande benämnes med det cyniska binamn de i den upsaliensiska universitetsstaden förvärfvat sig. Men om hr Berns tror att han i längden skall förtjena mera på att degradera sin lokal till harpolät; taratschim och hundfröjder (må ordet förlåtas mig), så fruktar jag att hr Berns gjort såsom gumman i fabeln, då hon i fåvitskt hopp om en stor skatt dödade den höna, som dagligen värpte henne ett gyllene ägg. Hr Berens benägenhet för slik fröjd har redan väckt berättigad förargelse, då han i verandan utanför konsertsalongen inhyst en miserabel kattmusik af ofvan antydda art, hvilken stundom till och med störande blandat sina toner med det Schantzska kapellets prestationer. Vill man föröfrigt se något komiskt, kan man taga i betraktande den i nämnda veranda anordnade vinterträdgården. Hr Berns ar nog rätt deri, att äfven det musikaliska nojset har n publik, och kommer derrill ännv kurtisen, så är sådan fröjd hösst i smaken hos en mängd unga snobbar af olika klasser — sannt är ock att denna publik vid sådana tillfällen förtär mera dryckesvaror, än hvad vid de städade konserterna belöper sig för hvarje person i medeltal, men om hr Berns beräknat, att denna publik skall dagligen fylla hans stora lokal, så har han säkert för högt uppskattat den renomerade ytligheten och lättfärdigheten hos det unga Stockholm. Emellertid börjar nu hr Schantz en serie konserter i La Croix salong; något som äfven kan gifva hr Berns att tänka på. AAAA FV