Göteborgsposten – 19 januari 1864, sida 2

Julaftonen hos Victor Hugo. Till denna högtidlighet hade den store skalden inbjudit de fattiga barn på Guernsey, fyrtio till antalet, hvilka sedan tvenne år varit i åtnjutande af hans frikostighet. Hvar åttonde dag är nemligen halfva antalet af dessa barn i tur inbjudna till en bastant måltid hos honom, så att de alla hvar fjortonde dag tå äta sig fullt mätta. Till festen hade skalden äfven inbjudit några vänner, och för dessa framställde den välvillige värden orsaken, hvarföre han på detta sätt utöfvade sin välgörenhet. År 1848 hade nemligen i Paris en kommission blifvit nedsatt för att undersöka grunden till den sjuklighet, hvilken yppade sig bland de fattigare solkklassernas barn. Kommitens utlåtande blef att om barnen blott en gång i månaden finge en ordentlig måltid med köttmat, sjukligheten skulle till en stor del upphöra. Denna uppgift fästade sig djupt i skaldens minne, och han beslöt att så fort han komme i tillfälle dertill, skulle han pröfva riktigheten af komitåens utsago. För tvenne år sedan utvalde han 40 barn bland de mest behöfvande klasserna på Guernsey och började icke en gång i månaden utan en gång hvar fjortonde dag gifva dem en måltid, bestående af färskt kött och ett litet glas vin. Han hade den tillfredsställelsen att finna det hans vackra experiment fullkomligt lyckats. Många af hans stackars små barn, hvilka lidit at en eller annan bland de sjukdomar, som i fattigdomens hyddor hemsöka de späda, hade blifvit botade, och nära nog allas fysiska konstitution hade blifvit förbättrad. Han önskade särskildt att hans gäster ej skulle tro, det han ville tillegna sig någon förtjenst af hvad han gjort, ty det var hans tro att det vore den rikes positiva skyldighet att hjelpa den fattige — en skyldighet som lika mycket pålades at sunda förnuftet som af ett kristligt sinne — och att den rike ej har rätt att offra sitt öfverflöd på njutningar då han ser sina medmenniskor lida omkring sig. Sedan skalden slutat denna förklaring ledde han sina barn till en bredvid liggande salong, der de funno en lysande julgran, hvars grenar voro belastade med leksaker, som nedtogos och utdelades bland de små, hvilka sedermera aflägsnade sig öfverlyckliga och, som man kan hoppas, tacksamma mot sin vänlige värd och välgörare.