Göteborgsposten – 19 januari 1864, sida 2

Dessa båda personer syntes ha öfverskridit femtiotalet, men båda två voro ännu mycket krya och lifliga. — Nin bäste baronet, sade den ene, jag erkänner det jag är mycket nyfiken att få se markis Roger, hvilken jag lemnade som barn i Caleutta. — Hvad! ni har sedan dess ej återsett honom? — Min gud, nej. Den som först tagit till orda var ingen annan än vår gamla bekante doktor Bolton. Hans dammiga stöflor, den ridpiska han ännu höll i hand och hans oordnade drägt, bevisade att han nyss förut stigit af hästen och att han utan tvifvel gjort en lång resa. Han återtog: — Vet ni väl, min bäste baronet, att jag för blott sex månader sedan återvände från Indien. Min bronsfärgade hy bevisar väl för öfrigt detta. — Jag vet det, svarade sir Robert Walden, ty det var denne som först af markisens gäster hade sett Bolton, då denne steg af hästen, och gått att möta honom. Mitt första besök, fortjor Bolton, har varit hos min gamla mor, som bor i en by i Lincolnshire. Jag stannade i tre månader hos henne och bogaf mig sedan till London, der jag hörde att markis Roger befann sig här. Ni vet lika väl som jag, att hans herrlighet lord Asburthon icke länge förblef guvernör i Indien. Han hade emot sig de infödda och civila tjenstemännen vid armåen. Ingen i Calcutta kunde vänja sig vid hans högdragna karakter. Han föll i onåd och återvände till England. (Forts.)