Göteborgsposten – 18 januari 1864, sida 1

— Nåväl! men i morgon skall det finnas en. Wills såg på sin herre med bestörtning. — Hurudan färg har min vackra kusins jagthäst fullföljde sir James. — Det är just den som han rider på i dag. Neptunus är svart som ebenholz. — Nåväl, björnen som vi skola träffa på under morgondagens jagt är ursinnig på svarta hästar. Wills såg på sin herre med stigande förvåning. — Jag skall ge dig förklaring sedermera, sade sil James. Må vi nu täuka på att värdigt ta emot hufvudmannen för huset dAsburthon, tillade han med ett ironiskt leende; gå och ge nödiga befallningar i detta af i seende. Wills gick ut under det han ref sig i hufvudet. Då han för ett ögonblick blifvit ensam mumlade sir James: . — Jag hade dock placerat den svarta huggormen på ett lämpligt ställe; huru har han kunnat undgå dess förfärliga gift? Det är något som jag förgäfves söker att förklara! Han reste sig upp, gjorde ett par slag i den stora salen med ojemna steg och gick derefter att ta emot markis Roger, som i detta ögonblick red in på gården. Den unge mannen hoppade lätt till marken, sprang fram till sir James och omfamnade honom hjertligt i det han yttrade: — Ah! min kära kusin, hvad jag är glad öfver att träffa er; jag var mycket rädd att ni ännu ej skulle vara hemkommen från jagten. — Var välkommen, herr markis, svarade sir James