Göteborgsposten – 18 januari 1864, sida 1

Den epidemi af Pässjuka, som uppträdde mot slutet af 1862, nådde sin höjdpunkt i Ja nuari 1863 (158 anmälda fall). Den aftog se dan jemt intill Maj månad (25 anm. fall), ef ter hvilken tid endast några få spridda ful blefvo anmälda (i December 1 anm. fall). Af de exanthematiska febrarne uppträdde Smittkopporna i slutet af April. Under hel: året 1862 hade intet enda fall af smittkop por anmälts. I Februari anmältes 1, i Mar: intet, i April 8, i Maj 26, i Juni och Jul hvardera 38, i Augusti 22, i Sept. 15, i Okt 42, i Nov. och Dec. hvardera 63 sjukdoms fall. Från andra veckan i December visa epidemien jemt aftagande. Sammanlagda an talet af anmälda sjukdomsfall är 311, hvara 44 döde, alltså en död på hvar 7:de insjuknad. Af dessa 311 äro 48 under 2 år hvar af 15 döde, 82 emellan 2 och 10 år hvara 17 döde samt 180 öfver 10 år hvaraf 12 döda Alltså hafva i spädaste åldern dött 1 af 3,. åldern mellan 2 och 10 år 1 af 5 och i der öfver 10 år 1 af 16. Det skall utan tvifvel ej sakna intresse att erfara i hvad mån vaccinationen haft inflytande på de särskildta sjukdomsfallens ut: gång under denna epidemi. De afz läkaren vid koppsjukhuset, hr d:r Thunberg, benäget meddelade uppgifter upplysa i detta afseende följande: Af de 131 patienter som på koppsjukbuset blifvit vårdade äro 82, om hvilka finnas bestämda uppgifter med afseende på vaccinationen. Af de 49 vaccinerade tillfrisknade 40 och dogo 9. Af de 33 ovaccinerade tillfrisknade 18, dogo 15. Alltså dogo 18 procent af de förra, 45 proc. af de senare. Med undantag af 3:ne fall tillhörde alla de ovaccinerade döda barnaåldern under 10 år, under det af de vaccinerade som aflidit blott 3:ne tillhörde samma ålder. Dessa siffror tala för sig sjelfva och tillräckligt för vaccinationens välgörande inflytande. En annan omständighet som äfven förtjenar att nämnas är, att af de 131 på koppsjukhuset behandlade patienterna 69, alltså något mera än hälften, varit boende i Haga. Angående uppkomsten af koppepidemien tar jag mig friheten återkalla i minnet den af förste stadsläkaren hr d:r Ewert vid läkaresällskapets sammankomst d. 22 sistl April härför lemnade redogörelse. Den 14 Mars infann sig hos honom — berättar d:r Ewert — en bondhustru jemte sitt 7 veckors gamla barn från Skepplanda. Barnet hade koppor, hvilket dock i anseende till de lindriga concomitterande symptomerna, den obetydliga febern och pustlernas utseende för öfrigt ej ansågs för annat än vattenkoppor. Enligtthustruns uppgift voro blott vattenkoppor gängse inom Skepplanda socken, ej smittkoppor.Familjen, som var stadd på inflyttning till staden, bosatte sig i Haga uti huset N:o 81 på Kapuniergatan. Barnet tillfrisknade snart, men ett par veckor efter deras inflyttning insjuknade ett fruntimmer som bodde i samma hus samt husets värdinna uti utbildade smittkoppor. Ett annat fruntimmer, boende på Husargatan N:o 58 Haga, fick ungefärl. samtidigt härmed smittkoppor, sedan hon en vecka förut flyttat från let samma ofvannämnda huset vid Kapuniersatan. Dessa voro de första fall af smittkopbor, som uti staden blefvo observerade. Vattenkopperna sörekommo under året nåsot talrikare än under de föregående åren. De flesta anmälda fallen inträffade under de nånader då smittkopporna voro som mest utoredda. Af de öfriga exanthematiska febrarne har inder året Vesslingen blott visat sig sporaliskt. Endast 14 fall äro anmälda, intet dödsall. Skarlakansrebern, som under det första alfåret blott uppträdde med några enstaka TN VV EEE ag ee a TT TT TETERNErr