Göteborgsposten – 16 januari 1864, sida 2

jägare äfven såsom kammartjenare, intendent och förtrogen. Sir James hade inga hemligheter för honom. Denne man, som kallade sir Williams Burdet, bildade i fysiskt afseende en fullkomlig motsats till sin herre. Han var kort och tjock, bar ett stort, nästan fyrkantigt hufvud på en tjurhals och hade händer så stora att de kunnat täcka öfver en tallrik. Tjocka läppar och små falska ögon förrådde hos denne person en sällsam blandning af sinnlighet, list och grymhet. Wills, som han för korthetens skull kallades, var sin herres högra hand och lydiga redskap. Liksom den fattige slottsherrn på Gamla Asburthon sjelf, bar äfven han ett dödligt hat till den rike herrn till Konungatornet och gick aldrig förbi utan att låta någon förbannelse undslippa sig. Under det nu sir James satt och med bitterhet betraktade bilderna af sina förfäder som ej gett honom annat i arf än fattigdom, trädde Wills brådskande in i rummet. Hans ögonbryn voro rynkade och gången häftig. — Hvad vill du? frågade den yngre sonen af huset dAsburthon. — Jag kommer för att förkunna det ers nåd får ett besök. — Utan tvifvel af min kusin? frågade sir James med ett leende af tillfredsställelse. (Forts.)