Göteborgsposten – 16 januari 1864, sida 1

Anmärkningen var riktig: markisen fann den åtminstone så och återtog: — Huru långt ligger Mac-Gregora slott från Konungstornet? — Sex lieues, ers nåd. — Det är bra. Den unge mannen lät betjenten med ett lindrigt tecken på hufvudet förstå att förhöret var slut. Denne intog åter sitt förra afständ och markisen satte sin häst i galopp. Piötsligen ställde sig en gammal qvinna i vägen för honom. Det var en zigenerska af det slag, som brukar stryka omkring på landtgårdar och i byar med en påse på ryggen och staf i handen och sälja kärleksdrycker till älskavde och medikamenter åt landtmannen, skydda boskapen mot trolldom samt förutsäga ens tillkommande öden för tre penny. Med lång framskjutande haka, spetsig näsa, vederstygglig mun, grått, buskigt hår, små af ondska tindrande ögon, krokig rygg och dito händer liknade hon en af Macbeths hexor. — Denne vackre herre, började hon framsjunga med långsam och underlig röst, skall ej neka att visa mig strecken i sin hvita hand. Den unge markisen hejdade sin häst för att ej rida öfver zigenerskan. — Och hvarföro vill ni se dem, min gumma? frågade han. — För att der läsa ert framtida öde, svarade hon, ty framtiden har inga hemligheter för mig.