Göteborgsposten – 15 januari 1864, sida 1

a f ÄCPPYÖHUVUGTIISCH OIIIVILC gVärgIOIHA på godstägen, t. ex. två dussin bockskinu, e bal humle, tjugotusen nålar, en tunna lera c s. v. Några af dessa artiklar ha med atsig blifvit qvarlemnade, emedan egaren då hai skolat betala transportkostnaden för sitt god funnit densamma för dyr. De nya väderleksspamännen. En fruktansvärd storm är i antågande telegraferade amiral Fitzroy d. 1 Dec. sistl år till alla platser utmed Englands kuster, oct der gåfvos genast stormsignaler, hvarigenon sjömän och fiskare sattes i stånd att vara på sin vakt. Att på förhand kunna bestämm: och förutsäga stormen är ett menniskokärle kens framsteg, som vetenskapen ställt till prak: tikens förfogande. Huru det blifvit en möj. lighet att förskaffa en tillförlitlig grundval å väderleksprofetiorna, hvilka, tack vare våra almanachor, tills dato icke åtnjutit särdeles stort anseende, vilja vi i korthet förklara. Huf vudmedlet dertill är barometern, men denne familjens trogne rådgilvare är icke så ofelbar, att man uteslutande kan förlita sig på honom. Qvicksilfverpelaren kan visa på vackert väder och det oaktadt kan en nordanstorm infinna sig, ty qvicksilfrets stigande och fallande utvisar endast luftens tyngd eller lätthet. Då nu luften vid nordliga vindar är kallare och tyngre än vid sydliga, så stiger qvicksilfverpelaren vid nordlig vind, äfven om denna i nästa ögonblick gestaltar sig till en rasande storm. Vill man derföre vid bestämmandet af väderleken gå fullkomligt grundligt tillväga, så måste man tiliika, dels gifva akt på thermometern, dels fästa behörigt afseende på andra karakteristiska luftförhållanden, företrädesvis lagen för stormar och vindar, först framställd af tysken Dove och sedermera vidare utvecklad af engelsmannen Reid, hvarigenom sjöfarande äro i tillfälle att förutse hvarje storm och undvika den, för så vidt de icke ha en kust under vinden. Alla de stormkartor som Reid uppgjort och för hvilka å en mängd fartyg förda loggböcker legat till grund, utvisa följande förhållande: Orkanen rör sig hvirflande i en bestämd riktning framåt. Så är förhållandet med den mexikanska Nortes, den vestindiska Tornados, med Teifnus i de kinesiska och japanska hafven liksom med de stormar som draga fram öfver de haf och länder, hvilka ligga under vår breddgrad. I åtskilliga länder har man träffat antalter i och för utbytande af väderleksobservationer olika ställen emellan. Till Smitshonska Institutet i Washington inlöpa hvarje morgon väderleksberättelser från alla delar af Unionen och sammanställas derefter, sedan förit en derstädes befintlig landtkarta af ofantiga dimensioner blifvit rådfrågad. Genom lenna sammanställning är man i stånd att ned säkerhet bestämma väderleken för tre lagar. Är en storm i antågande afsändas igonblickligen underrättelser derom till alla vid kusterna belägna orter. Detta förfaringssätt upptogs i Europa först at Holland. Iträn och med år 1860 erhåller en i Utrecht staionerad väderleksobservatör per telegrat unlerrättelserna från Gröningen, Nieuwe-Diep, Vliessingen och Maastricht sig meddelade h i händelse någon fara hotar afsänder han senast meddelande derom till alla hamnar. rörliden höst följde England exemplet. Melelpunkten för observationerna är London unler ledning af amiral Fitaroy. Mellan kl. —9 hvarje morgon anlända telegrammer från iverpool, Yarmouth, Hull, Aberdeen, Pen