Göteborgsposten – 14 januari 1864, sida 1

te återvinna Tennesseelinien; men helt och vållet saknande företagsamhet, åtnöjde sig gescral Bragg med att underhålla en partiel )okad, då han i stället bort djerft operera not fiendens kommunikationslinier. Det gyllene tillfället försummades af de konfedererade, nen togs väl i akt deras motståndare. Tvenne kårer sändes under Hooker från Virginien ill Tennessee på en krokig väg genom Cincinnati, Louisville och Nashville — en marsch som var ännu märkvärdigare än Longstreets passage genom Carolina och Georgien. Ännu mera förvånande är dock Shermans rörelse från Vicksdurg via Memphis och Corinth till Chattanooga, ty så snarb han lemnat Memphis hade han bokstafligen att rödja sig en egen väg. Hookers ankomst satte Grant, som efterträdt Rosecranz, i stånd att åter öppna vägen till Bridgeport och sålunda rädda armeen trån att i Chattanooga dö af hunger. Denna operation utfördes med stor skicklighet midt i de konfedererades åsyn. Då nu Bragg hörde Schermans ankomst omtalas, detacherade han Longstreet mot Burnside i hopp att östra Tennessee skulle bli eröfradt innan Sherman hunne anlända och att Longstreet derefter skulle kunna förena sig med Bragg, hvarpå båda gemensamt skulle fördrifva Grant från Chattanooga. Braggs beräkningar voro dock oriktiga. Burnside drog sig tillbaka mot Knoxville och gjorde Longstreet motstånd. Sherman förenade sig med Grant och dessa förjagade genom skicklighet och med mod Bragg från hans positioner i bergen, togo många fångar och åtskilliga kanoner samt drefvo sydtrupperna tillbaka till Dalton i Georgien. Grant sände derpå Sherman tillbaka till östra Tennessee och drog sig sjelf tillbaka i Chattanooga, priset för denna långa och väl utkämpade kampanj. Shermans framåtryckande öfvertygade Longstreet, som vid ryktet om Braggs nederlag gjort ett misslyckadt försök att med storm intaga Knoxville, att det bästa han kunde göra vore att så fort som möjligt begitva sig till Virginien. Detta var den första veckan i December, och sålunda vanns Tenesseclinien af nordstaterna. Af detta korta sammandrag synes, att de egentliga frukterna af fälttåget vunnits af nordstaterna, att de i stället för att hålla sig kring sjelfva gränsen al bomullsstatorna brutit gonom försvarslinierna. och att de för praktiska krigiska ändamål delat de konsederade staterna i tvenne. De stora segrarne i sydvest äro tillräckliga ersättningar för nordstatsgeneralernas misslyckade försök, att tränga ötver Rappahannock in i östra Virginien, der general Lees snille står emellan dem och Richmond. Huruvida de under år 1864 skola ega lika stor framgång är ovisst. Vidare framsteg mot söder bero hufvudsakligen på den soliditet, med hvilken de organisera den nya basen vid Tennessee, och på den skicklighet med hvilken de kunna hålla general Lee och en stor armå upptagen i Virginien. Det enda som är visst är att nordstaterna äro beslutna att fortfara på den väg som blifvit beträdd och att detta beslut försäkrar kriget om en lång varaktighet.