Göteborgsposten – 13 januari 1864, sida 3

Till dystra lifvet hvi föddes jag? Den lilla blomman har ej ro, Fast hon i skuggan ej skall bo, Ej trädet högt sig hvälfver? Den lilla blomman får ej ro, I hvarje lem hon skälfver, Till dess hon lärt, att fröjd kan bo, I dal, på höjd, Hos skön, hos ful, hos hög, hos låg, Men blott hos den, som renad håg Med verlden, med sig sjelf gör nöjd. Förf. torde ursäkta, att vi förut sett samma tanke vida bättre uttryckt. Till sist taga vi oss friheten läggajpå insändarens minne prof. Hertzs i Köpenhamn bekanta rimbref till J. L. Heiberg, hvari han på ett ställe säger: Jeg satter, Kjere, retvel Skosen. Men troer Du virkeligt, at vi Fordomme dem, der som Poeter, Skjöndt skikkelige Folk, fik Beter? Jeg mener tvertimod, fordi Man skriver Digte, som en Bengel, Man paa en sindig Prosa-Sti Kan tee sig siden som en Engel. Jeg troer, att de der södt sov hen Ifjor som Professions-Poeter, Kan leve siden op igjen I andre brave Qualiteter. In summa, Broder, det är vist, At Den, om hvis originale Poemer ei er verdt at tale Kan vinde Palmelöv tilsidst Om ei som andet, som — Copist.