Göteborgsposten – 13 januari 1864, sida 1

genarne, som ofta gjorde sina turer i trädgårdarne vid gu vernörens palats och fullkomligt väl kände Bolton. Enkelheten af guvernörens drägt lät dem taga honom för er simpel officer. Boiton vek hastigt upp zigenarens skjorta och bad en af åskådarne lysa honom. Den sårade bleknade och benen böjde sig under tyngden af hans kropp. Läkaren lade en arm kring hans lit för att stödja honom och böjde sig ned för att undersöka blessyren. Knifspetsen hade afbrutits i axeln något nedanför nyckelbenet och trängt djupt in i köttet. Såret blödde blott obetydligt emedan öppningen var helt liten. — Bär in honom i ett af tälten, yttrade Bolton till rigenarne, här kan jag icke göra den nödvändiga förbindningen. Den sårade strök sig med högra handen öfver ansigtet som var betäckt af kallsvett och stötte sakta tillbaka de två zigenare som ville taga honom i sina armar. — Jag kan mycket väl gå dit, sade han i det han tog Boltons arm. De gingo in i det närmaste tältet åtföljde af alla de zigenare som varit vittnen till händelsen. Den sårade satte sig på en matta af säf och blottade sin axel, under det Bolton drog fram sina instrumenter och bad de nyfikna lemna rummet. Då de blifvit allena, lade sig Bolton på knä ock började operationen. Den var mycket smärtsam, men gossen lät ej höra ett