Göteborgsposten – 13 januari 1864, sida 1

pryder sin plats. Gå vi närmare se vi att detta är la haute voles kälkbacks-hus eller det hus hvarifrån åkningen tager sin början. Med qvarterstjocka sågade isstycken, lämpade till hvarandra mellan på sidorna lagda, sammansogade balkar, är vägen ned till sjön i stark lutning belagd och en bana uppsopad som sträcker sig ända fram till galervarfvets skjul på Djurgården — således ett ganska försvarligt stycke bana. Det förnäma kälkbacksåknings-bolagets verkställande direktör eller styresman är kaptenlöjtnant Virgin vid flottan och i morgon torde bolaget börja sin verksamhet. Att det kommer att gå utför för bolaget är nu gifvet, det är bara det bolaget arbetar på. Vi gå ned på isen; vill ni följa med till höger åt Kastellholmen till, så får ni se den bana der medlemmarne af the royal ice-club svänga sig när det är vackert väder. Hvad de båtsmännen få sopa och sopa för att hålla banan ren! De dagsverken som åtgå för detta ändamål lära väl afföras på Enskilda förlust (elsers) konto eller dylikt. Beklagligen är II. M:t ej ute och åker i dag, endast hertigen af Östergötland. Han far rakt fram, säger folket, men konungen han gör sina svängningar och han skall väl också åka bättre än prinsen. En snövall är bildad kring banan till inhägnad. Var så god och stanna vackert qvar vid snövallen, hoppa ej öfver, ty annars kommer ni i kollision med Öfverståthållareembetets ice-bill, enligt hvilken ni får betala 5 rdr rmt om ni tar så mycket som ett fjät på banan. Der bredvid ligger skridskofruntimmersförbundets, eller hvad simmerskan Nancy Edberg kallade det, skridskolöpningsbana. Men vi gå vidare, om ni vill, på den Fredholmska pontonbron till Djurgården. Hvad här ser grått och ruskigt ut! Och hur ser det icke ut på Hasselbacken! Ni känner ej igen den omtyckta tillflyktsorten? Nej, det är lite svårt också. Den stora verandan, der ni säkert sutit och ätit er middag, är borta, balkongen utanför våningen en trappa upp är borta och i stället har man byggt upp två stora, men framförallt mycket höga flyglar; dessa flyglar skjuta dock blott helt obetydligt framom den gamla hufvudbyggnaden och taga sig med sin fågelbursarkitektur å la Kleen högst besynnerligt ut. I den ena af dessa inredes en stor musiksalong, der ni kanske i sommar får höra hr v. Schantz orkester. Hr W. Davidsson är en man som uppbjuder allt för att vi skola få det riktigt bra i alla afseenden. Vi gå den der mystiska vägen genom skogen bakom Byströms villa, vi åka på fötterna utför den branta backen vid Bährs villa och plötsligt stå vi der Djurgårdsteatern — stått! Ja, det är verkligen borta det gamla ruskiga Thaliatemplet och borta äro de flesta af de lummiga träden som så välgörande öfverskuggade dess ruskighet. En mängd arbetare äro sysselsatta med grundläggandet al en ny teater, yxor äro igång för att hugga bort trädrötterna och stora staplar af virke fylla platsen bakom den fordna teatern. Emellertid fick en gång i tiden doktor Säves villa, kallad Sevilla, tri utsigt, men det räcker icke länge, ty snart är man i färd med upptimrande af det tempel, der de Roosska sånggudinnorna i sommar skola logera. Men vi spatsera framåt slätten, vi sågo att det lyste der framme åt Tivoli till. Det är det gamla Pierre Bichards Pohlsro som till följd af ödets vexlande rullningar nu befinner sig här, har förlorat sitt hederliga namn och nu kallas Fritz etablissement. Klockan har blifvit mycket, det är mörkt och gasen är tänd öfverallt hos hr Fritz. Vi stiga på En veranda af glas sträcker sig utefter hela sagaden, så att man slipper stiga in direkte från gatan, som man säger. Hr Fritz, svartklädd, tar emot oss.