I Deutsches Museum, for decembe 1863, förekommer en lång afhandling, mec titel: Danmark och Tyskland, hvari fört kommer till det tröstlösa resultat, att Öster rike och Preussen intet vilja göra för Slesvig. holstein, och att det tyska förbundet samt de tyska småoch mellanstaterna intet kunna göra för det, fastän de hafva den bästa vilja dertill. Ty visserligen hafva dessa sista rätt, att genom ett ömsesidigt förbund ställa sina armeer till Hertig Fredrik VIII:s förfogande och således på egen hand föra krig mot Danmark, och visserligen kunna ensamt de stater, som bildade minoriteten vid förbundsbeslutet om exekutionens utförande, ställa 100,000, ja, i nödfall 200,000 man på benen; men denna arme kan tyvärr icke komma in i Holstein, utan genom Hannover eller Mecklenburg, och dessa vilja icke tillåta genommarschen, och både Österrike och Preussen skulle sätta sig deremot, för att icke tala om, att dessa småoch mellanstater genom en sådan sjeltständig politik skulle sätta sin egen existens på spel. Kan då intet göras för Slesvigholsteins rätt? Jo, om regeringarne intet vilja eller intet kunna göra, så måste folket. Samtliga tyska folkkamrarne böra samlas och göra Slesvig-holsteins befrielse till vilkor för hvarje penningebevillning ; deputationer från alla landsdelar böra personligen vinna furstarnes hjertan och öron för saken; alla magistrater, alla borgare-representationer, alla korporationer böra förena sig om beslut i liknande anda; man måste samla penningar och vapen; man bör fortfarande genom församlingar och genom pressen uppelda massorna och hålla dem vid Geist — Åoch vi arma tyskar måste sannolikt stå mycket illa anskrifna hos Försynen, om ej året 1864 skulle få en bättre utgång än året 1863, som nu går till ända. — Framåt,