Göteborgsposten – 9 januari 1864, sida 2

inga. Med sin fot lättare än en hinds får hon trampa det grönskande gräset; hon får släcka sin törst i källans vatten, som flyter upp i palmträdens skugga. Hvad behöfver Mahadevas dotter guld och ädla stenar! hon har funnit en skatt öfver alla skatter, kärlekens. Han har anländt, ynglingen med den förtrollande blicken och mörka håret, manpen som skall älska mig och åter uppväcka det hjerta som börjat kallna. Under dessa ord började hon åter sin dans och drog Jscan de France med sig; zigenaren började allt mer och mer hänföras af musiken och dansen. Emellertid bibehöll han ännu sin själsnärvaro och sade vid sig sjelf: — När hon faller ned utmattad, skall jag bemäktiga mig skatten. Han dansade härunder oupphörligt och berusade sig allt mer och mer af bayaderens heta andedrägt, ljutva omsamningar och det hemlighetsfulla behaget af denna röst, som anslog strängar i hans inre, hvilka ännu aldrig blifvit vidrörda. Liksom om hon velat använda alla förförelsemedel, som stodo henne till buds, böjde sig baxvadören ned under dansen, tog en brand ur elden och kastade den midt i högen af guldet och ädelstenarne. Hastigt upplystes grottan at tusentals ljus, af myriader stjernor, af underbara färgskiftningar, och Jean de Frances förbländning nådde sin höjd. Han kunde ej längre motstå denna klotrunda rörelse, som bayaderen allt mer och mer puskyndade, och den dolk han hittills hållit i handen undslapp honom.