Göteborgsposten – 9 januari 1864, sida 2

Trots benämningen på jagten var den afsedd att vara imitation af en tjurfäktning. Imitationen var likväl tarflig nog, ty de stackars korna saknade helt och hållet mod, och få af dem vände sig till motstånd, oaktadt att de sköna amazonerna, som personligen deltogo i jagten, gjorde sitt bästa för att med sina spjut uppreta dem. De åskådare som tillströmmat, tycktes ej till fullo uppskatta det fina i detta nöje, hvilket deremot af de deltagande hofdamerna naturligtvis förklarades för utomordentligt roligt. Tillställningen lärer ha kostat 180,000 francs (127,000 rdr). Och det är i åsynen af civilisationens hufvudstad man företager sig dylika handlingar af en revolterande grymhet! Ett undervattensskepp skall, enl. hvad det uppgitves, byggas i Petersburg. Dess dimensioner äro ofantligt tilltagna, och för detsamma kommer att användas 2,000 tons jern och stål. Det skall dritvas af tvenne stora maskiner, i hvilka komprimerad luft användes, och kommer att armeras med en väldig apparat i fören, att dermed stöta andra skepp i sank. Dessutom förses fören med en inrättning att vid de fiendtliga skeppens sidor fästa stora cylindrar med sprängsats, hvilken tändes genom elektricitet. Små fönster af tjockt glas tillåta besättningen att se tillräckligt för att styra skeppet. Man kan efter behag reglera det djup under vattenytan på hvilket skeppet skall hålla sig; dock blir detta djup i allmänhet icke betydligt. — Kejsaren har genom en nyligen utfärdad ukas anslagit en summa af omkr. 500,000 rdr för fullbordande af detta ovanliga skepp, hvilket vi likväl hoppas ej skall blifva så farligt som det nu låter. En man utan fädernesland. I en amerikansk tidskrift berättas följande fast otroliga historia. En löjtnant Philip Nolan hade år 1805 varit i Förenta Staternas arm och då blifvit invecklad i några förrädiska stämplingar mot fäderneslandet. Nolan förhördes inför krigsrätt och förklarades skyldig. Då han tillfrågades om han hade någon orsak att uppgifva, hvarföre han icke varit trogen mot Förenta staterna, yttrade han häftigt: Förenta staterna! Jag önskar jag aldrig mer finge höra talas om Förenta staterna! Krigsrätten säges då ha tagit honom på ordet och dömt honom att hädanefter vara en man utan fädernesland. Auktoriteterna i Washington gillade domen, och omedelbarligen derefter fördes han på ett krigsskepp som skulle ut på en lång kryssning. Från denna tid intill sin död — en tid af nära sextio år — blefvo Förenta staterna för honom liksom de aldrig funnits till. När helst det skepp, på hvilket han befann sig, nalkades detta land fördes han ombord på ett annat som skulle ut på resa. Förenta staterna omnämndes aldrig för honom, och inga böcker eller tidningar lades framför honom, utan att man ur desamma omsorgsfullt borttagit hvarje ord som handlade om detta land. På hans dödsbädd berättade dock den prest, som gaf honom sakramentet, i korta drag hans fäderneslands historia under den tid som han på detta sätt hållits okunnig om densamma. Detta var, förklarade den döende, den enda glädje han på sextio år erfarit. Telegraslinie till Kina. Från Petersburg skrifves, att Ryssland och Kina undertecknat en konvention angående uppsättande af en telegraflinie i Kina. Ryssland har redan en linie som sträcker sig in i det ostliga Siberien, och denna linie skall inom tre är utsträckas ända till Peking. Man skall då kunna från Europa sända ett telegram till det Himmelska rikets hufvudstad med utsigt att, ifall linien ej är upptagen, inom tolf timmar erhälla svar från sin vördnadsvärde kinesiske affärsvän i hårpiska, rakadt hufvud, sidenkaftan tofflor och sex tums långa naglar. Från Kiakhta till Peking skall linien bli underjordisk. Ryssarne ha erhållit tillstånd af kinesiske kejsaren att utefter telegraflinier anlägga ett visst antal blockhus, för att skydda de telegrafstationer som uppföras på kinesiska området. Utan dessa blockhus skulle nemligen ingen säkerhet gifvas att icke tjenstemännen en vacker dag befunnes mördade och telegrafstationen jemnad med jorden. Bomullens styrka. Vid en föreläsning hållen i Literary Society i Manchester, har en mr 0 Neill i publikens åsyn anställt ett högst intressant experiment för utrönande af en bomullsfibers styrka. Man iakttog dervid, att on enda gher Utan att hriota 4... 14. Pen