Göteborgsposten – 9 januari 1864, sida 2

Den hvitklädde officeren stiger till häst för att taga sin aftonpromenad, den vackra engelskan gör sin toalett, bonzen utträder ur pagoden och matroserna gå på krogarne. Likväl sofver ännu en mensklig varelse. Det är ett barn med rosenhy och brunt hår. Insvept i hvit gaz, betäckt af ett dyrbart musqvitnät, sofver detta barn vid den sakta vaggningen af sin hängmatta, upphängd mellan tvenne sykomorer på en terass vid guvernementspalatset. Tvenne negrer, beväpnade med solfjädrar, förjaga under tystnad de insekter, hvilkas obehagliga surrande skulle kunnat väcka det slumrande barnet. Det är ej någon obetydlig person detta barn om tre år, derpå kan man vara viss. Det är den höge och mäktige Roger, markis af Asburton, blifvande pär af England och hvars furstliga förmögenhet framkallar bittra reflexioner hos tvenne personer, som på några stegs afstånd från hängmattan sitta under en catalpa. Den ene af dessa är en helt ung gosse om tolf eller tretton år; den andre har redan öfverskridit den mogna ålderns gränser. Denne senare är liten, mager och puckelryggig; hans hy är gul och gallfärgad, pannan är låg, ögat grått och falskt, läpparne äro tunna och omgifvas af ett hånfullt drag. (Forts.)