Göteborgsposten – 9 januari 1864, sida 1

zigenarnes Konung). Roman af Ponson du Terrail. — Jag är dotter till Mahadna, sade rösten, vakterskan af den heliga skatten. Presterna ha dömt mig att tillbringa hela mitt lif i jordens innandömen tillsammans med dessa högar af guld och ädla stenar som ej äro mig till någon nytta. Aldrig mer skall jag få återse den blå himlen, solens ljus och de klara stjernorna. Aldrig mer skall jag få inandas blommornas doft! ... Och likväl är jag ung och skön, och när jag lefde på jorden bugade man sig för mig som för MikalE, skönhetens gudinna. Välljudet i denna stämma och de vemodiga orden kommo zigenarens hjerta att slå. Skattvakterskan, hvilken zigenaren ännu ej fått se, fortfor : — Presterna ha dömt mig att aldrig få höra ett ord af kärlek. — Hvem vet? tänkte Jean de France. Zigenaren släppte nu sitt tag och rullade ned som en lavin genom öppningen!