Theannan. Af H. C. Andersen. (Ur Folkekalender for Danmark 1864.) Det var en stolt Thåkanna, stolt öfver sitt porslin, stolt öfver sin långa tut, stolt öfver sir breda grepe: den hade något fram och den hade något bak, tuten framme, grepen bak, och det talade den om nittida och sent; men kannan talade ej om sitt lock, det var sprucket, det var sinkadt, det hade brister, och sina brister talar man ej gerna sjulf om, det göra nog andra. Koppar, gräddkanna och sockerskål, hela thöeservisen påminnade sig nog hellre lockets skröplighet och pratade derom, än om den präktiga grepen och den förträffliga tuten; det visste Thekannan. Jag känner dem! sade bon till sig sjel, ljag känner äfven ganska väl mina egna brister och jag erkänner dem, deri ligger min ödmjuk bet, min anspråkslöshet. Brister hafva vi alla,