Göteborgsposten – 7 januari 1864, sida 1

Vid denna fråga tog Nathaniel ett steg tillbaka, och hans ausigte antog ett uttryck af glad öfverraskning. Sir Robert smekte barnet och yttrade till det: — Vill du bli qvar hos mig, min lilla vän? jag skall lära dig att läsa i böcker med vackra bilder och gifva dig granna klädningar, sådana förnäma små flickor bruka bära. — Oh! det vill jag gerna! svarade barnet och slog sina små armar omkring gentlemannens hals. Sir Robert drog upp sin börs och kastade den till Nathaniels fötter. — Du är icke far till detta barn, yttrade han med förakt. En sådan gemen apa som dn kun ej ha en sådan liten engel till dotter! Zigenaren upptog börsen och svarade oblygt: — Ers herrlighet har kanhända rätt. Modren till detta barn var ett lättsiunigt stycke och jag siog henne mer än en gäng. Han helsade och gick ut i det han smekte sin mård och öfvergaf sitt barn. III. Månen spridde sitt skimmer öfver den vidsträckta slätt, som utbreder sig mellan Calcutta och Sunderbunds. Klockan var ungefär 2 på morgonen, och, generalguvernören öfver Irdien, sir Asburthons jagtsällskap var sedan kl. 10 föregående afton på väg.