Göteborgsposten – 5 januari 1864, sida 1

zigenarnes Konung!). Roman af Ponson du Terrail. Nathaniel följde en lång och bred gata, midtyå hvilken brahminens värdshus var beläget; den som han gifvit namnet Jean, och hvilken bland zigenarne kallades Jean de France, tog deremot af åt venster och styrde kosan nedåt hamnen. Dagen hade nu inbrutit, och hafvet låg glänsande som en ofantlig spegel. Under Indiens himmel lefver man om natten och sofver om dagen. Då solen börjat stiga högre gå invånarne in i sina boningar och lägga sig; vid skymningens inbrott börja gatorna i en indisk stad att fyllas af folk, ett lifligt buller låter höra sig och sånger ljuda; soldaten ilar till värdshusen, den fattige infödingen tigger om almosor, brahminen mumlar sina böner, dervischen vrider och vänder kroppen (det är hans sätt att tillbedja Gud), bayaderen intager sina behagligaste ställningar och låter under det hon dansar guldarmbanden, hvilka omgifva hennes nakna armar, stöta emot hvarandra. Som solen ännu icke stigit upp öfver de berg, hvilka skymma horisonten, voro kajerna vid hamnen fulla af lif och rörlighet, och en samling engelska matroAr (. N.a 9