Göteborgsposten – 2 januari 1863, sida 3

Ur mörka gåtor stiga ljusa öden: När ondskans dämon såsom säkrast stod Blef dygden krönt — väl ofta först i döden — Af samma hand som qväste ondskans mod. Förtviflans ande ej oss då förfölje Ehvad oss händer på vår lefnadsstig. Naturens lag: med ljuset skuggan följe, Bör menskan tröstrikt ock tillegna sig. Det är en vexling som beständigt varar, Den renar hjertats sinnliga begär — Och deri vist Dens makt sig uppenbarar Som lif och död i sina händer bär. Valkommet då, på grafven af det gamla, Det nya året med dess lust och nöd! Vill det blott pröfningar för lifvet samla, Välan! dem möt med själens kraft och glöd, Att tiden ej, likt frukt ovärdigt hemtad, Förspilles i vår hand, men vårdas så Att, när vår lefnads sista stund är klämtad, Vi Domarns granskning väl uthärda må. B-g-t-m.