Göteborgsposten – 2 januari 1863, sida 2

kristliga affärsmän erhålles aft skolläraren OC. Johansson, Stockholm, norra Benickebrinken n:o 29. Möblerade rum för kristlige resande sinnas äfven på samma ställe. RR Falu Koppargrufva. D. 22 sistl. Dec: körsåldes å auktion i Falun en fjerdepart i St Kopparbergs grufva för 3,000 rdr. Vid samma tillfälle såldes fyra aktier i Kopparbergs ensk. bank, och betaltes dessa pr stycke med 78 rdr 50 öre ötver al pari. Fjerdeparten såldes med och bankaktierna utan löpande årets reveny. i Senaste stormen. Angående den svåra stormen d. 22 i förra månaden skrifves från Wenersborg: Inom sjelfva staden har stormen icke förorsakat någon synnerlig skada; j men i skogarne har den härjande framfarit på alla ställen, som lågo öppna för densamma. Hvad den förra stormen således skonade af skogarne, har den sista, som kom trån motsatt håll, förstört. Stora sträckor äro jemnade med jorden; såsom exempel härpå kan anföras, att den vackra skog som stod nedanför Harneberg vid s. k. Floklef. hvarifrån vanligen hemtades mastträd, nu är till största delen jemnad med jorden. Vägarne igenstängdes af nedsallna träd på flera ställen. Teleerafstolpar kullslogos och trädare assletos. Med så ord, förstörelsen var allmän. ö En hönsstjuf. Från Helsingborg berättas: Natten till d. 17 sistl. Dec. bortstals en del kläder och andra effekter hos sadelmakaren Hasselgren vid Rönneholm. Men man kom tjusvarne. 2 till antalet, genast på spåren; den ene greps på morgonen i hans hem i Bosarps socken. För att möjligtvis ätven gripa den andre, sattes vakt kring huset påföljande natt, men han infann sig icke. I stället kom en annan, hvilken blef gripen och som bar en lefvande höna, som han stulit och bar dit för att slagta och undangömma. Han be kände att detta var den 12:te hönan som han sålunda inom kort tid stulit. Jönköpings teater, som under den närmaste tiden var förhyrd af hr Roos, har nu öfvertagits af br Hessler, sedan hr Roos funnit med sin fördel mera törenligt att tillbringa vintern i Helsingtors. Ilesslerska truppen väntas dock ej till Jönköping förrän i slutet at innev. månad. Drunknade. En bonde i Nordmalings socken i Piteå län och hans hustru hafva jemte en deras 15:ärige son nyligen drunknat under hemfärd från kyrkan efter ett deras yngre barns begrafning. — Från Norrtelge skrifves d. 24 Dec.: Sistl. Söndagsnatt kl. 11 begåtfvo sig 7 st. ynglingar i en båt ifrån Köpmanholmen till det gentemot belägna Furusund, derifrån återfärden företogs förl. Måndagsmorgon kl. 2—3, dervid i den då rådande starka stormen, den lilla farkosten, som i vanliga fall endast rymde 3:ne personer, omhvältdes och 5 at ynglingarne drunknade; den 6:te af dem räddade sig genom simmande och den 7:de uppkastades nära liflös å stranden och återkom smånimeom till lifvet. De omkomne voro: telegrafisten J. E Andersson, bondesonen Olsson och starmannen Ohman, begge från Yxlö i Blidö socken, handelsbokh. F. Strömberg från Köpmanholmen och en till namnat okänd skomakaregesäll från Stockholm. Fran Lappland skrifves: En stor mängd renar hafva drunknat under öfverfarten at Långselet å Umeåelfven. Ej mindre än 255 döda renar hatva återfunnits. Förlusten är så mycket kännbarare för egarne, som en betydlig mängd renkreatur under sistlidne som mar störtade genom en farsot. W. N. Thackeray, Såsom vi förut omnämnt har sistlidne julahon en af Englands litterära celebriteter, Thackeray, förtattaren uli Fåfängans marknad:, Arthur Pendennis, Snobbarnes historiar m. fl., plörsligen aflidit. Han fanns på morgonen liggande död i sin säng. Ett par dagar förut hade man sett honom i den klubb han tillhörde i det allra gladaste och upprymdaste lynne. Dock hade hans helsa sedan någon tid tillbaka ej varit rätt god. Han led af sjuklighet i hjertat. hvilket efter hans död befanns ega en vigt at ej mindre är 58 2 uns. Thackeray härstammade trån en familj i Yorkshire och var en afkomling af den d:r Thackeray, hvilken införde det vid skolan i Eton herrskande undervisningssystemet. Han öddes 1811 i Calcutta, hvarest hans far var anställd i Ostindiska kompaniets tjenst. Han ninjot sin upptostran i London samt vid universitetet i Cambridge; han tog dock aldiig någon akademisk examen. Han ämnade först egna dig g åt konstnärsbanan, och i afsigt att studera målarekonsten företog han en resa till kontinemen. Der uppehöll han sig en längre tid i Weimar, Rom och Paris. Sin litära karrier började han som medarbetare i 8 Magarine., i hvilken tidskrift han debuterade under signaturen Michael Angelo Titmarsh. Under denna sin första tid som L