Göteborgsposten – 30 december 1863, sida 1

svit af statrum. Grefvinnan satt i den mellersta salongen. Nägra af sällskapet hade redan anländt: andra ankommo. Jag hörde rullandet af vagnar, frasandet af siden, ljudet at röster. Scenens nyhet förvirrade mig något, men jag var besluten att visa det jag var skicklig nog för att spela min roll. En stor insats kunde denna afton vinnas eller förloras; Jag gick direkte fram till madame Czarinski, gjorde den bugning som för tillfället blitvit inöfvad, såg i en spegel att jag gjorde den rätt och skulle ha dragit mig tillbaka till en stol då, till min ytterliga förvåning, hon med ett halfqväfdt rop sprang upp från sotfan, slog sina båda armar kring min hals och kysste mig på båda kinderna. Jag gjorde hvad helst hon bad mig, hvilket naturligtvis skedde genom tecken, spelade kort med tre gamla damer, dansade med tvenne unga, förde henne till supgen och kände mig sjelf i ett förtrolladt land. Slutligen började gästerna att aflägsna sig. Grefvinnan hviskade till mig att jag gjorde bäst om jag ginge hem; mina egna kläder funnos i klädkabinettet och betjenten skulle visa mig ut. Jag gick följaktligen upp, klädde om mig, visades ut genom bakporten, kom in, men förmådde ej falla i sömn förrän en halftimma innan klockan kallade oss alla till våra arbeten. Jag hade