Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 3

130 a 40,000 främmande resande pr dag. Bulevarderna stråla i lysande förberedelser för pariserhandelns förlofvade dagar, nyåret. Teatrarne ötverbjuda hvarandra i prakt. M:me Plessis fem olika kostymer i Jules Sandeaws uthvisslade pjes hafva kostat öfver 10,000 francs. De eleganta pariserdamernas nyaste mode är en med hermelin bebrämad sammetsrobe. Tobelskinn med djurets hufvnd, hvars ögon äro framställda med diamanter, bäras som pelsverk. Talrika familjer ur de högre klasserna, hvilka ej kunna täfla med denna galna lyx, draga sig tillbaka ur sällskapslifvet. Hr Guizot skall snart utgifva i bokhandeln sjette bandet af sina memoirer, på hvilket skola följa ytterligare tvenne andra. Verket skall tillsvidare afslutas med år 1847. Guizot vill ej af grannlagenhetsskäl under sin lifstid omtala prologen till frebruari-revolutionen. Denna period vill han behandla i ett särskilt bibang till sina memoirer, och det skall först utkomma någon tid efter hans död. Brefven från Polen tala om nya ryska förberedelser till ytterligare en rekrytering, hvilken liksom i år då den framkallade den blodiga, ännu icke dämpade revolutionen, skall utföras i januari månad. Det är lätt att förstå, hurudana arten och verkningarne at en sådan åtgärd måste bli. Fängslingarne, deporteringarne till Siberien eller det inre af Ryssland, de terroristiska våldsverken tillväxa med hvarje dag. Sålunda omtalas, att militärmyndigheterna beslutat i Warschau bemäktiga sig det stora lasarettet derstädes, för att deraf göra en kasern. De behötvande och lidande skola således beröfvas denna deras ofta sista tillflyktsort, hvarest äfven många ryssar blifvit emottagna och vårdade. Wienerkorrespondenter omtala, att sedan, några veckor tillbaka allt tydligare bevis på ett särdeles godt förhållande yppat sig mellan de österrikiska och ryska myndigheterna. Tio unga män, hvilka fäktat i Wierzbickis afdelning och fallit i ryssarnes häuder, hafva af de ryska myndigheterna lemnats åt Österrike. Dessa tio insurgenter befinna sig ännu i fängelse i Brody. För några veckor sedan ville de ryska myndigheterna ej lemna ifrån sig på något vilkor tillfångatagna österrikiska undersåter. General-Correspondenz meddelar följande öfverblick af ställningen i Polen: I Lublin är upproret nu åter temligen lifligt. Major Marecki (i st. f. den permitterade Rucki) anför en betydlig skara; hans kår skall, i förening med afdelningarne under Zaremba och Wrobsewski räkna omkring 1,000 man och har d. 10 d:s vid Bialka, vid floden Wieprz, lyckligt tillbakaslagit ett angrepp af tvenne ryska kolonner, under det Wierzbicki dagen förut längre åt nordvest vid Miechow bestått en lycklig träffning. D. 6 d:s stredo vid Skierbeszow, norr om Zamosc, de då under Junosza förenade afdelningarne mot tvenne kompanier ryssar och banade sig lycklig väg åt norr, för att förena sig med Marecki. Dessutom finnas der ännu Linieckis, Krysinskis, Bardets kårer, samt flera äldre beridna afdelningar af national-gensdarmeriet, jemte några nybildade eller från Galizien inryckta afdelningar. I spetsen för en af de senare står grefve Poninski, en gammal krigare från år 1831. I allmänhet bli de galiziska friskarorna mindre talrika än förr; numera emottagas ej pojkar om 14 å 15 år och till mån förklädda qvinnor. Öfverbefälet föres i Lublin ännu alltjemt af Kruk. I guvernementet Warschau befinna sig de polska kårerna under Dubois, buron Puttkammer, Grossmann, Nowiski, Zychlinski, i guvernementet Radom och i Sandomir under general Bosak, öfverste Comielinski och major Rembajlo. I guvernementet Plock drifva några skaror omkring, under Smaic och Navoni; i guvernementet Augustowo och wojwodskapet Krakau tyckes det vara temligen lugut. I Lithauen och guvernementet Kowno finnas ännu MackiewicEz, Malewskis, Lakavunas, Sowas och Ludkiewicz skaror. Nationalregeringen har utfärdat ett manitest till nationen, som slutar med uppmaningen: I ihålligheten ligger befrielsen. D. 5 utkommo i Warschau nya förordningar från nationalpolisen, hvilka oaktadt alla ryssarnes försigtighetsmätt befinna sig i hvar mans ego. Deri underrättas allmänheten bl. a. om, att ryska polisen fått hemlig befallning om, att ha uppsigt öfver de afskedade ryska officerarne. Denna befallning visar, beter det, att Ryssland ej tror på sitt eget folk. Till England ingångna senare berättelser från det polska insurgentlägret tala med stor tillförsigt om en omfattande militärisk organi