Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 3

Article Image
afdömd i sista instansen och vunnit laga kraft. En sås s mö är, som sagdt, ett underligt ting. Hon är icke road af att dansa, icke afatt sjunga eller spela, icke af att gå på spektaklet. Hennes piano får stå stängdt vecka ut ochsvecka in, förutsatt att icke hennes fästman oer hen ne sjunga eller spela. Hon gör det blott bara för att göra honom till viljes, och blir nästan förargad, svartsjuk på sitt piano, ty hon tycker det är underligt, att han kan bedja henne sätta sig der framför, då ban likväl skulle kunna få ha henne i knät och — ja, tala om framtiden, hvilken färg de skola ha på möbeltyget i förmaket, hvilken auktion de skola gå på för att köpa porslin, med hvilket mjölkbud de skola ackordera om leverans af mjölk! Sällskaper roa henne ej mera, hon intresserar sig till och med ej mera för sin toilett. Du märker att det är förbi med henne, totalt förbi — hon intresserar sig ej mera för sin toilett. Nå, intresserar hon sig då för ingenting alls, utom sin fästman? Jo, hon intresserar sig för små barn. När hon får se några små barn, så lyfter hon upp dem på knät, och smeker dem. Månne hon gör det, för det hon tycker om dem, för det hon intresserar sig för dem? Nej, hon gör det för — öfning. Det är nu hennes dockor. Under fästmösperioden, som är en öfvergångsperiod, äro barn det enda slags dockor hon leker med. Seen, vänta bara tills hon blir gift och sjelf får barn! Låt då dessa barn, som tillhöra andra, komma till henne! Månne hon då också tar upp dem i knät, smeker dem, jollrar med dem? Nej, de äro henne då fullt ut så likgiltiga, som hennes gamla docka, af hvilken kanske några fragmenter kunna finnas rätt på i någon vrå på vinden. Men fästmön blir fru. Låt några månader gå och hon slår upp sitt piano, hon tittar efter hvad det blir för spektakel den eller den dagen, hon frågar sin man, om de icke skola se några vänner hos sig, hon upptäcker att hon — alltför mycket negligerat sin tojlett. Då, om man närmar sig henne, få man både leenden och svar, och blir hon enka — nå så kan du börja göra nya affärer; men bry dig alårig om någon fästmö, ty en fästmö är ett oting, en fäst mö är oefterrättlig.

29 december 1863, sida 3

Thumbnail