Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 2

den vid gränden bakom e ert magasin i morgon afton klockan sju, ni skall der finna ett åkdon som väntar, stig upp deri, det skall föra er till palatset. Betjenten skall visa er ett klädkabinett, hvarest ni skall finna allt som erfordras för en gentlemans toilett; ring! sedan på klockan då betjenten skall komma och visa er till min salong. Jag erinrar mig ej hvad jag sade för att uttrycka min tacksamhet; men hvilken ung man i min ställning skulle ha gitvit afslag? — Åh! tala ej härom, sade grefvinnan asbrytande mig med ett lätt slag på armen; ni skall kanhända vara vänlig mot några ryssar, hvilka befinna sig utan sällskap i England när ni blitvit en stor köpman. Hon skakade hand med mig ännu en gång och skulle gå, då bon tycktes plötsligt kommo att tänka på någonting — Min vän, jag glömde att fråga er om en sak, sade hon, kan ni tala fransyska? — Nej, mylady, svarade jag, rodnande ända till hårfästet då jag erinrade mig utt dezta var de förnämas sällskapsspråk i Kyssland, — Förstår ni ej det ringaste? frågade hon med sorskande blick. — Icke ett ord, mylady.