— Det är ledsamt. Hvar och en af god ton talar fransyska här, och ganska så förstå engelska; dessutom skulle ingenting kunna öfvertyga dem att ni är en gentleman om ni ej talade fransyska; men det finnes en utväg som fallit mig in — ni skall låtsa er vara stum; det skall ej vara någon förlust då ni ej kan förstå hvad som säges; men kom ihåg, ej ew ljud inför mina gäster eller tjenare — det skulle göra oss båda till föremål för sqvaller, och jag måste låta er se en god societet. Farväl! Dörren hade gått igen efter henne innan jag val hunnit förstå det besynnerliga arrangementet; men ju mer jag tänkte på saken desto mer retande och förmånlig syntes den mig. Grefvinnan Czarinski hade tydligen fat tat intresse för mig. Var det vänskap? var det mera än det? En rik och barnlös enka som dessutom var ung och vacker hade sått i sitt hufvud att visa mig en god societet och göra mig presentabel. Årventyret var värdt att fullfolja, hvad det än måtte leda till för resultat. Mbiddle kom in en halstimma efter gref vinnans bortgång, men naturligtvis nämnde jag ingenting för honom. Det fanns ingen anledning dertill. Klockan sju var den timma kon