Göteborg d. 24 December 1863. I afton ingår den religiösa och nationala fest, som sedan urminnes tider varit så kär för hvarje nordbo, ung och gammal, rik och fattig. Den unge fröjdas, ty julen brukar skänka honom tillfredsställelse för många förhoppningar och är särskilt för barnet så innerligt kär, att det säkert ej skulle vilja byta bort den för mången solvarm, löfrik midsommardag. Den medelåldrige röner då efter hvardagsäflandets strid och kif hemmets frida lugn. Den gamle, oldingen, har omkring sig de sinas krets och täljer vid deras åsyn månget gammalt kärt minne, hvars reflex kastar förnöjdhetens skimmer öfver hans i lifvets