Göteborgsposten – 24 december 1863, sida 1

A33 — tidningen låtit dupera sig af en såfgrof lögn som denna, men man bör kanske hågkomma att man så gerna tror det man sjelt önskar. Äfven i denna danska fråga spelar N. D. A. ett slags protektionistroll och när den här som i tullfrågan blir efterhållen af så obetydliga motståndare som några tidningskorresponden ter, så tappar det bladet alldeles hufvudet och höjer jämmerrop öfver korrespondentfabrikerna som här äro anlagda — i sanning måtte icke korrespondens-fabrikanterne vara nättopp de enda fabrikanter, som Allehanda icke vill taga i sina skyddande armar. Kanske har ni icke lagt märke till den prenumerationsanmälan, tidningen Fåderneslandet här om aftonen utfärdade till sina läsare och i hvilken denna tidning, som hittills med trenetisk ursinnighet kämpat mot det at regeringon framlagda representationsförslaget, nu förklarar sig vara för partiella förbättringar i detta hänseende m. m. med ett ord kastar öfver bord sina förut hyllade satser. Med denna revolution i äsigter står en palatsrevolution i förbindelse, i det nemligen tidningens utgifvare haft nog kraft att aflägsna från tidningen den person som var dess redaktör gerant och hvilken proklamerade åsigter, dem man ansåg skulle farligt inverka på tidningens bestånd. Körande palatsrevolutionens verkställande omtalar man här flera ganska roliga episoder, men jag förbigår dem; nog af, denna omkastning till ett bättre har inträffat. Man får ej med förnäm axelryckning säga att det just gjorde detsamma hvilka åsigter den tidningen proklamerade rörande representationsreformen, ty dess inflytande på massorna var stort och jag har mig speciellt bekant, att icke blott en gammal veteran från Riddarhuset och Adeln utan äfven en af de mest framstående medlemmarne af Presteståndet sid den nyss slutade riksdagen icke aktade för rof att tätt och ofta begagna den ifrågavarande personen för att tuta ut sina åsigter. Hur man än må tänka, bör det alltid för reformens många vänner vara en glädje att få i sina led inregistrera en ny kämpe för framåtskridandet och en kämpe som icke är att förakta. Hvad åter tidningens vänner och uppmuntrare, synnerligast bland presterskapet, skola säga om denna omkastning, det torde snart förspörjas, om ej förr så i sista dagarne af nästk. Januari. . När man läser baron Stedingks financiela bulletiner i Posttidningen — ty det måtte väl vara han som meddelar utdrag ur teatrarnes räkenskaper — ser allt så förbåldt bra ut med den sinanciela sidan af företaget, men nog skulle det vara af intresse ändå, och för att kunna bilda sig säkertomdöme, att få reda på hvartill utgifterna under samma tid ginge, men det aktar han sig nog för. Under December månad hafva spektaklerna varit mindre besökta, så att det skall bli ganska intressant att få se recetten för denna månad. Läkaren mot sin vilja har icke slagit an, och man torde väl snart få tänka på att, såsom det på teaterspråket heter, göra graföl på den. Musiken är tung och kan ej bjuda på några melodier, och handlingen — ni känner till den — med sina massor af käpprapp, tack vare hr Gounod nu utdelade efter noter, förmår ej hålla intresset vid magt. I pjesen förekommer dessutom flera plumpheter, hvarjemte hr Gounod, efter som hrr Michel och Carrs ur Moliereska texten borttagit det plumpa talet om klister-sprutan, dock mer än tydligt låter denna så att säga spela med genom ett mycket målande solo för fagott! Hr Arlberg är en rätt god Sganarelle och uppehåller ensam hela pjesen, ty alla de andra rollerna äro helt obetydliga. Efter operan har man gifvit ett litet divertissement af balletmästaren Martin. Mesta bifallet skördar den täcka mamsell Forssberg för sin