Göteborgsposten – 23 december 1863, sida 1

4 Ö5 s5 UCtlgolalld: NNYV. — Maärss. k. — Mulet. Cromer: NNV. — Storm. Danmark. Vi befinna oss i en afgörande tidpunkt, då händelserna sjelfva spela största rollen och uågon beräkning ej kan uppgöras i dag om hvad som måhända inträffar i morgon. Den kraft och energi, som man nu i Norge utvecklar för Nordens sak, skall snart, vi ega ej rättighet att betvifla det, vinna efterlöljd äfven här i landet, då den stora allmänheten väl fått det klart för sig, att det icke längre gäller blott vexlandet af noter i den tråkiga dansktyska frågan, utan försvaret af Nordens dyrbara intressen. Det kan icke bestridas att den skandinaviska stämning, som sålunda börjar gilva sig tillkänna i brödralandea, skulle kraftigt höja stämningen inom sjeltva Danmark. Att vår regering söker hålla folkhänförelsen tillbaka, är naturligt, ty hon behöfver lugn och tid; men hon skall ej länge kunna det, isynnerhet som det icke mera är obekant för någon, att å högsta ort stämningen är afgjordt för handling. I Tyskland bråkar man hjernan med att söka utfundera, hvaraf den plötsliga krigiska omkastning härleder sig, som yppats inom hotvet i Stockholm. De flesta vilja tillskrifva det vinkar från Frankrike, der man ock nu hyllar den satsen, att den dansk-tyska tvisten börjar utträda ur sin egenskap af inre tysk och antaga skepelsen af en europeisk, genom hvilken uppfattning tyskarnes invasion får karakteren af eröfring, något som Frankrike ej skall underlåta att förhindra på ett kraftigt sätt, om det ej låter sig göra genom fredlig biläggning å en kongress. Afven inom Englands politik synes en fastare hållning till förmån för Danmark hafva intagits. Englands förnämsta sträfvanden tyckas hittills, såsom förut namnts, gatt ut paa förmå de tyska stormakterna fasthålla vid londonerfördraget och endast uppfatta tvisten från synpunkten af en tysk förbundsexekution i Holstein, i hvilket fall Danmark skulle förmås att ej i detta hertigdöme göra något motstånd. Vi veta att danska trupperna återkallats, och af de tyska stormakterna har redan Österrike utfärdat en cirkulärnote i ungefär Englands anda. Men en konflikt skall dock svårligen kunna undvikas, på grund af tvistigheten om befästningarne å de båda punkterna Rendsborg och Fredriksstad. Ett annat skäl finnes äfven, som skall ovilkorligen till sist framkalla förveckling, och det är den upproriska propagandan i Holstein, hvilken skall begagna sig af de tyska truppernas närvaro, för att söndra sig från Danmark och om möjligt slita äfven Slesvig, åtminstone Sydslesvig, med sig. Det lider intet tvitvel, att England har uttalat sig emot denna propaganda, som är fientlig mot Danmarks integritet, hvilken England vill upprätthålla. Englands påtryckning har äfven förmått de tyska stormakterna, att motträda denna revolutionära propaganda. Skola nu exekutionstrupperna begagnas till att hålla den nere i Holstein? Då skall en söndring uppstå mellan regeringarne och tolket i Tyskland, hvilken skall kunna föranleda, äfven den, märkliga händelser. Det är sannolikt i väntan på att något sådant skall kunna inträffa, som Preussens deputerade kammare vägrat det för ett eventuelt krig mot Danmark nödiga rustningslånet å 12 millioner. De inre hvälfningar i Tyskland, som häraf skulle kunna bli följden, visa redan på afstånd de mest gigantiska konturer. Eller skola de tyska stormakterna böja sig för nationalviljan, bryta sina ingångna förpligtelser och förklara ett korståg mot det lilla Danmark, befordrande revolutionen? Detta ligger visst icke i de regerande systemernas smak — men det kan dock vara möjligt. I så fall skall Italien begagna sig af tillfället, att söka lösrycka Venetien från österrikarne; jäsningen är ock i Venetien redan i gång, och Italiens rustningar antaga allt större dimensioner. I Ungern börja oroliga stämmor låta höra sig, hvilka välj kräfva uppmärksamhet, och Österrikes okloka förtryckelsesystem i Galizien skall, om litet luft kan fås, snart ätven der framkalla en för Österrike farlig rörelse. Underrättelserna från: Frankrike äro fulla af mer och mindre autentiska rykten om ifriga rustningar inom militärkretsarne, liksom det äfven påstås, att inqvarteringskommissionerna i Rhentrakten fått tillsägelse, att vänta en fransk observationskär derstädes. En sådan demonstration kan väl vara af natur, att slå kallt vatten öfver preussarnes heta pannor, likasom äfven den omstänligheten, att Posen ock kan bli en skådeplats för a Ipproriska rörelser. i England inser nogsamt hvilka hrännhara I