Göteborgsposten – 23 december 1863, sida 1

tagligen förestafvat dess nu intagna fastare och bestämdare hållning till förmån för Danmark. I Såvidt det under den nu i händelsernas dagar rådande förvirringen är möjligt att se, äro således Danmarks aktier, nyss så isolerade och nedtryckta, åter ganska höga och ställningen icke ogynsam. Konung Christian synes äfven vara sast och bestämd i sin hållning, så att den i farans stund så nödiga enigheten mellan konung och folk nu icke skall saknas i det hotade Danmark. — Det är möjligt, att vi se sakerna i ett för Nordens sak väl gynsamt ljus, men vi se förhållandena sådana de gestalta sig för oss — och det tjenar ej heller till något att se spöken midt på ljusa dagen. De moderatare tyska tidningarne motträda det beramade stora holsteinska folkmötet i Elmshorn och uppmana Förbundet att genast efter exekutionstruppernas inryckande låta sammankalla holsteinska ständerförsamlingen, för att låta den uttala sig. Från Frankfurt skrifves, att myndigheterna förbjudit uppklistrandet och utbredandet af det senaste uppropet från den slesvigholsteinska komitn. En anonym flygskrift i samma ämne har blifvit konfiskerad. Upphetsningen i sinnena är stor. Sachsens officiela tidning offentliggör sachsiska regeringens svarsnote på den identiska österrikiskt-preussiska note, hvari de båda tyska stormakterna förklara sig bundna af londonerfördraget. I Sachsens svar heter det: Sachsen har i intet fall förbisett de förpligtelser, som på grund af londonerprotokollet åligga Österrike och Preussen, men förbundstraktaterna kunna ej förändras genom londonerfördraget. Enligt förbundstraktaterna tillkommer arfsföljdens afgörande i ett förbundsland förbundet och icke utlandet. På denna rättsbasis måste de tyska stormakterna söka att komma till enighet med de makter som undertecknat londonerfördraget och Danmark, eftersom Danmark lemnat sina förpligtelser ouppfyllda. Ett författningsenligt förbundsbeslut i detta hänseende är lika litet ett öfvergrepp mot Österrike och Preussen, som mot utlandet. De tyska stormakterna skola, om de gentemot utlandet uppträda för ett sådant förbundsbeslut, förvärfva sig sina förbundskamraters tacksamhet och stärka Förbundet. Då Förbundet värnar om sin rätt, skola äfven de utländska makterna låta det vederfaras 149. —4 IA ott tärpakande af denna rätt och en ringaktning af Förbundet, ska e medföra en fara, som de tyska regeringarue måste sätta öfver allt annat. Bayerns officiela tidning meddelar en skrifvelse af d. 17 d:s från konungen till utrikesministern, frih. v. Schrenck, hvari ministerens hittills följda politik i hänsyn till den slesvigholsteinska frågan fullkomligt gillas. Skrifvelsen upprepar i bestämda ordalag protesten mot londonerprotokollet, betecknar de augustenborgska arfsanspråken som rättsligt grundade och uttalar konungens beredvillighet till genomförandet af den härat följande politik och till ett uppträdande för hertigdömet Holsteins och Tysklands rättigheter. Men konungen hoppas tillika, att alla kloka samt förnuftet skola hålla med honom, då han, sin förbundspligt trogen, hos och genom Förbundet sträfvar mot detta mål. De sachsiska exekutionstrupperna rycka först in i Holstein, derpå följa omedelbart de hannoveranska. De sachsiskt-hannoveranska trupperna skola marschera i riktning åt Oldeslo (vid Travefloden nära Lauenburska gränsen). Så länge intet motstånd förestår, förblifva de österrikiska och preussiska kårerna stående vid stödjepunkterna Hamburg och Libeck. I händelse af motstånd rycka äfven dessa kårer in i Holstein, och den stora österrikiska och preussiska reserven skall då jemväl genast rycka efter; hela styrkan skall stå under preussiskt öfverbefäl. Order har utfärdats för mobilisering af d. 12:te preussiska brigaden och en dylik order har äfven gifvits 15:de brigaden. Tillfölje häraf har reserven af landtvärnet inkallats. Hamburgertidningen Reform talar om möjligheten af en resning från Eidern till Donau och om nödvändigheten af Slesvig-Holsteins fullkomliga skiljande från Danmark. På börsen i Berlin har oro rådt tillfölje af de krigiska underrättelserna från Sverige. I Lördags förrättades bisättningen af konung Fredrik VII:s lik i Roeskilde. Omedelbart etter kistan gick konung Christian med konung Carl XV:s representant på sin venstra sida. Bönder buro liket till dess sista boning. Den herrliga domkyrkan var klädd svart. I konungastolen hade de furstliga damerna plats. Till venster i choret syntes de utomordentliga främmande sändebuden: ryska geheimerådet Ewers, lord Wodehouse