Göteborgsposten – 18 december 1863, sida 1

ver just ni som anstiftade allt detta. Det var ert råd, som först förmådde — — Det är möjligt, min vän, mumlade monsieur Bourdon fryntligt, men är det då ett brott att gifva ett litet råd — att försöka tjena en vän. Det tror jag icke. Det bryr jag mig icke om. Jag har studerat er engelska lag och tror ej att den kan komma åt mig, då jag blott vill svärja på att jag funnit det rätta testamentet och hade förut kommit att höra en öfverläggning mellan or och skrifvaren hos advokaten i Windsor. — Ni begagnar hyggliga verktyg, mrs Monckton, sade Launcelot Darrell, men jag vet icke med hvad rätt ni kommer objuden i mitt hus och har i er svit en mycket respcktabel dekorationsmålare, med hvilken jag icke har den äran att vara bekant, och en fransk handelsexpedit, som har tagit sig för att bete sig särdeles illa mot mig. Det tillkommer the Court of Chancery, att afgöra om jag är rätte ägaren till detta hus och hvad dertill hörer. Jag skall afbida den domstolens utslag, och emellertid har jag äran att önska er god afton. Han lade handen på klocksträngen, men drog den icke. — Ni trotsar mig då, Launcclot Darrell? sade Eleanor. — Det gör jag. — Det gläder mig, utropade den unga qvinnan. Det gläder mig att ni icke bedt mig om förskoning. Det gläder mig att Försynen tillåtit mig hämnas min fars död. Eleanor Monckton gick mot dörren.