Göteborgsposten – 12 december 1863, sida 2

ssönderslaget; de hade derföre hjelpt till att få det flott igen. Kaptenen påstod att då de bergande anlände var han !(, eng. mil från den plats, der fa tyget stötte på och redan i kerhet; detta vore omöjligt då de, såsom nämndt, just hjelpt till att få fartyget af Stora Grötön. — Hvad som emellertid, så vidt man får tro de 27 fiskrarne, hvilka dock äro parter i saken, liksom kapt. Macnish och hans besättning å andra sidan äro det, stämplar den sistnämnde antingen som skälm eller vid tillfället rent af yr i mössan, är den omständigheten att han hvarken genom nödflagg, lotsslagg eller skott gaf sin belägenhet tillkänna; att han på den vådliga färden flera gånger lossat skoten, hvarigenom fartyget skulle fått en kurs, som ovilkorligen fört det till undergång — samt vidare att han, väl kommen iland, för 2:ne trovärdiga och i saken ej intresserade personer beklagat det fartyget ej blifvit sönderslaget. Häremot invände kapt. Macnish, att fartyget ej vore assureradt och sålunda ingen vinst af en dylik olycka skulle uppstått för honom. Lasten lossades och magasinerades vid Hunnebostrand. Oaktadt bergarne fasthäålla vid sina ersättningsanspräk lades intet hinder i vägen för fartyget, hvilket nu befinner sig här, att lemna platsen. Förhör i saken hade redan hållits i Strömstad, men protokoll deröfver ej ännu kommit poliskammaren tillhanda. Protokollsutdrag öfver den här hållna undersökningen, hvilken, som man ser, innebär ett totalt bestridande å kapt. Macnishs sida af alla bergarnes uppgifter, kommer att till konungens befallningshafvande, som insordrat detsamma, afsändas. — F. d. handlanden J. J. Levien, angifven vid poliskammaren för att under en längre tid härstädes ha rålt lottsedlar, stod i förgår åter inför poliskammaren. Till förhöret voro 4 vittnen inkallade, af hvilka ringkarlen Pettersson berättade att han, som nu omkring ett par år sres sin lycka på ett Hamburgerlotteri, flera gånger detta ändamål köpt lottsedlar af hr Levien. Pettersson kunde ej erinra sig huruvida han första gången fick den begärda lottsedeln genast vid tillfället, men minnes att hr L. sagt att om han en annan gång önskade lottsedlar, borde han tillsäga på förhand. Stationskarlen Andersson hade likaledes, men liksom Pettersson blott för egen räkning, köpt lottsedlar af hr Levien. Färgaregesällen Wetter, som likaledes spelat å Hambnrgerlotteriet, hade köpt lotter till detta af hr L. Wetter hade af andra personer hört att hr L. höll allmänheten lottsedlar tillhanda och derföre vändt sig till honom. Han hade visserligen ej erhållit det N:o han egentligen önskade, men, som hr L. varit temligen sorterad, hade han fått tillfälle att välja. Af intet af vittnena hade hr L. på förhand varit anmodad att uppträda som kommissionär. Det 4:de vittnet, som var hr L:s egen månadskarl, hade intet annat att upplysa, än att han en gång hört en person fråga efter hr L. och dervid uppgifvit sitt ärende vara att köpa lottsedlar. Han så väl som de öfriga vittnena fordrade ersättning för sin inställelse. Hr Levien kunde 2j bestrida sanningsenligheten af vittnenas berättelser, hvadan åklagaren yrkade ansvar mot honom enligt kongl. förordningen af den 21 Mars 1844 angående lottsedlars försäljning här i landet, och kommer poliskammaren att i mälet afgifva utslag d. 17 d:s. — Jungmannen Joh. Reinh. Frisk inställdes igår ifrån cellen aw svara för åtskilliga tillgrepp. Han hade tillsamman med sjökaptenen G. Sörensen och styrmannen Olof Johansson logerat hos hustru Caroina Johansson i huset N:o 32 af Majornas 2:dre rote. Härunder hade han fått tillfälle att från kapt. Sörensen stjäla 100 rdr och från Johansson 15 rdr, hvilka stölder båda först efter Frisks häktning erforo. Frisk näktades i tisdags och anledningen dertill var en annan stöld. På samma ställe logerade en finsk styrman Holmström, hvilken skulle resa tidigt på morgonen. Han hade vå aftonen uppburit sin reska och då han gick till sängs lagt sedelbundten bredvid sig. Under natten hade Frisk passat på och urjsedelbundten tagit I femtiooch en 10-rdrsedel. Lyckligtvis för Holmström öfverräknade nan sina penningar före afresan. Då han märkte förusten och anställde undersökning, funnos sedlarne instuckua emellan Frisks säng och väggen. Holmström reste till Finland och Frisk till polisvakten, der han erkände ej allenast denna, utan äfven de båda förutnämnda stölderna; dessutom att han under resan till och från Australien, från hvitken han nyligen hemkommit, från styrmannen Hertz ombord å fartyget i åtskilliga poster tiigridit tillsammans 25 rdr. Styrman Hertz, som var närvarande vid gårdagens polisundersökning, fö ade, att han aldrig misstänkt Frisk för tjufnad under resan, ehuru han då och då saknat penningar till mindre belopp. Likaledes sade sig Johansson ej hyst någon misstanka mot Frisk, ehuru han tyckte att hans penningar gingo väl friskt åt. Äfven anmälde hustru Pettersson att Frisk, under det han en föregående gång bott hos henne, stulit 2 rdr ur hennes byr da. Älven denna. stöld, så väl som dem från kapt. Sörensen och styrman Johansson vidgick Frisk, deremot återtog han sin bekännelse angående stölden från styrman Hertz. Frisk hade på teatern, värdshus och hyrvagnar slösat frukterna af sina förbrytelser. Poliskammaren förvisade den vidare ransakningen i målet till Säfvedahls häradsrätt och Frisk, som blott är 17 år gammal, vandrade tillbaka till cellen. — F. d. skepparen Abr. Andersson från Oroust häktades i går för tillgrepp af penningar frän ett par fiskare, Cornelius Olsson och Sven Eriksson. Alla tre hade föregående natt haft logi hos nykterhetsvärdshusidkerskan Pettersson i Kaysers hus vid Fisk torget, der de lågo på goltvet. Under det de sofvo i god ro hade Abr. Andersson ransakat sina rumskamraters plånböcker, hvilka de haft förvarade i fickor på insidan af sina vestar, och från C. Olsson tagit 10 och O 23 BA eann len