Göteborgsposten – 12 december 1863, sida 2

ÅvkiULURALIIAST 0CH FUISSUARCT. Loliskammaren. Ransakning hölls igår i poliskammaren angäende uppkomsten af eldsvådan natten till den 9:de d:s hvarigenom formskäraren Mallys hus i Masthuggsbergen, det s. k. Paradiset lades i aska. Mally, som var tillstädes vid förhöret, uppgal att huset, som varit byggd af plank och tegeltäckt i städernas bolag vore försäkradt till 1,650 rdr, deri ej inbegripne den till samma lägenhet hörande dansbana och utbusbyggnad. Huset, som innehöll 2:ne rum och kök, hade ej varit bebodt sedan slutet af sistl. månad, då formskäraren Andersson, liksom Mally anställd vid hr Reimers ätapetsabrik, afllyttade derifrån till ett annat hus i grannskapet. Mally hade bedt Andersson vid afslyttningen nedföra honom tillhöriga husgerådssaker och dylikt i det i dansbanan belägna S. yttre skänkrummet. Dagen före eldsvädans utbrott hade Mally för uträttande af åtskilliga affärer stannat hemma på f. m. och då dessa ä i del af e. m. så att han ej kunnat gå till f: hade han beslutat utföra en länge tyst önskan att gå ut och se till huset isynnerhet som han derifrån ämnade afhemta åtskilliga saker. Mally, som bor på stora Otterhällan, begaf sig derföre i väg vid 4 tiden. Hans hustru och en i samma hus boende hustru, Betty Wallin, kommo 1, timma efte Tillsammans med de båda fruntimren hade M. från det öde huset ashemtat åtskilligt mindre värderikt husgeråd, hvarefter alla tre samtidigt begifvit sig i väg till staden. Under sin innevaro i huset hade M. ej besökt det östra rummet, öfver hvilket elden utbröt, ej rökat eller haft tändstickor med sig. Efter sin hemkomst hade han blott varit ute vid 7 tiden för att köpa aftonens tidning; senare hade han likalitet som någon af hans hushåll varit utom dörren. Följande morgon hade han väckts tidigt af sitt minderåriga barn och en stund derefter hört skotten, men trott det vara morgonskotten. Larmtrumpeten hade han hört, men ej klämtningen, och först på fabriken bade han af sin kamrat Andersson fätt veta hvar elden varit lös. Äfven upplyste M. att vid sista brandsynen hade brandredskaperna varit i ordentligt skick. Hustrurna Mallys och Wallins berättelser öfverenstämnde med ofvanstående. Då de kommit ut till Paradiset? hade Mally hållit på att stänga dess dörr och de hade således ej satt sin fot derinom. Först af hemkommande sprutmanskap hade de blifvit underrättade om hvar elden varit lös. Ännu 4 vittnen, arbetskarlarne Johansson, Thorin och Svensson samt husegaren Mattson, alla boende i närheten, vore till förhöret inkallade, men hade vid ankomsten till brandstället funnit fönster och dörrar hela och väl tillslutna. Genom fönstret till östra rummet, öfver hvilket elden synes hafva utbrutit, sågo de i taket 2:ne mindre hål, genom hvilka gnister nerdröste. Dessa trodde Thorin ba uppkommit genom eld som kolat sig ned genom taket. För inkallande af 2:ne personer, som före vittnena varit vid eldstället, äfvensom ett par andra, uppsköts förhöret till den 18:de d:s då Mally eger att närvara. De öfriga hörde slippa deremot att inställa sig. — Den 9:de dennes anhölls af poliskonstapeln N:o 48 Hallengren försvarslösa qvinpersonen Britta Maria Huliman. Den 30 sistl. Nov. bortkom en schal för flickan Christing Eriksson ur hennes bostad i huset N:o 29 vid Skolgatan i Haga. Christina anmälde sin förlust för Hallberg och yttrade misstankar mot ofvannämnda Hultman, hvars namn hon dock ej kände, men som brukade besöka det folk, hos hvilke: Christina bor. Hon beskref dock Hultmans utsago, äfvensom att hon brukar gå omkring i husen och sälja bröd. Idcen föll på Hallengren att titta in hos bagare Larsson vid Nygatan i Haga för att efterhöra om ej möjligen någon af de brödförsäljerskor, som taga bröd hos honom, vore den sannskyldiga, och mycket riktigt fanns schalen der som pant för utlemnadt bröd. Den hade blifvit pantsatt af Hultman, som snart häktades och sistl. torsdag var inställd för poliskammaren. Hultman kunde ej komma ifrån tillgreppet, hvadan saken, då hon redan förut undergått bestraffning för samma förseelse, hänvisades till stadens rådhusrätt och skulle Hultman emellertid inlogeras på cellfängelset, dit hon affördes. Hallengren erhöll af poliskammaren 5 rdr för sin påpasslighet. — Hustru Margaretha Elisabeth Pettersson, boende å Rambergs bruk, hade den 9:de dennes gjort sin handel i handlanden Mellgrens butik vid Kungstorget. IIon skulle betala det köpta och hade för detta ändamål lagt en 5-rdrs-sedel på disken och såg i sin portmonnä efter ytterligare för liqviden passande penningar. Hon hade funnit hvad hon sökte och skulle just lägga dem till sin femma — men då var denna horta. Hustru Pettersson misstänkte en qvinna som stått bredvid henne vid disken och just nu var i färd med att aflägsna sig. Hon tillsade qvinnan att stanna, men då tillsägelsen ej åtlyddes, skyndar hon efter ut på gatan, der den okända nekade att ha tagit sedeln och tvärtom påstod att hustru Pettersson ville bestjäla henne. Polis tillkom emellertid och blandade sig i saken. Qvinnan tillstod då att hon tagit sedeln, hvilken hon kastat ifrån sig vid boddörren. Uppförd i vakten befanns hon vara hustru Elsa Svensdotter från Sundshult i Björketorps socken. Hustru Svensdotter vidhöll i Thorsdags inför poliskammaren med mycken ruelse sin bekännelse, hvadan saken hänsköts till rådhusrätten och tilläts emellertid den tilltalade, i afvaktan på dess beslut, att vistas på fri fot. — Samma dag förekom inför poliskammaren en liten tillstymmelse till en sjöröfvarehistoria. Kapten Macnish, förande engelska briggen Robert Adamsonpå resa från Stettin till hemorten Sunderland med last al 1,800 tunnor hvete, hade till härvarande eng. konsul ingifvit en berättelse om den behandling han rönt här i skärgården. Den 1:ste sistl. Nov. hade han under den då rådande vestliga stormen blifvit drifven ur sin kosa, kommit i lägervall och måst hålla af mot Bohusländska kusten. Fartyget stötte mot en undervattensklippa, hvarigenom rodret gick af och flöt bort. Han hade emellertid för bottenrefvade märs segel låtit gå för land, då skutan ännu en gång stötte mot en holme, kallad Stora Grötön; stött ytterligare en gång, men likväl blifvit genom ankare och segel bragd för ankare i lugnt vatten. Då faran sålunda, genom hans och besättningens egna ansträngningar, var öf verstånden, hade 4 båtar innehållande 27 man fiskare lagt ombord, trots hans motstånd och protester, derunder han 2 gånger blef omkullslagen. De äntrande båtbesättningarne hade derefter tagit skutan om hand och bragt den i hamn vid Hunnebostrand. Fiskrarne hade sedermera fordrat bergarelön för fartyget, hvilken fordran bestreds af kapt. Macnish. I följd af kapt. Maenisbes framställningar f. med de 27 bergarne förhör af vederbörande